Svarte-Petter

Nu är det såhär att det finns ett stort fel med alla festivaler. Dessa jävla band som spelar och förhindrar oss ungdomar från att fyllna till. Tacka vet vi Emmaboda, sup och se, deras motto, borde vara allas motto.

/Svarte-Petter, live från Popaganda (dryckespaus)

Jag läser Simons två senaste inlägg och funderar hur långt det här kan gå. Sedan går jag in och läser det här på Expressen. Jag undrar om det finns ett samband?

/Sune

Mina helgfrukostar de närmaste två månaderna kommer bli helt fantastiskt långdragna. I brevlådan torsdag- söndag får jag både Svenska dagbladet och Dagens nyheter. Läser huvuddelen på den som har intressantast rubrik för dagen. Läser alla bilagor, förutom Näringsliv på Svenskan då. Frukosten tar typ två timmar.

Sen skolan började igen så har livet mest kännts som en lång semester. Önskar därför att jag kunde säga något spännande, att jag hade ett budskap att ge er. Jag sitter och stirrar på Dn-intervjun med Martin Luuk. Den har jag klippt ut ur tidningen och satt fast på en anslagstavla bredvid datorn. "Akta er för narcissism" lyder rubriken.
Det känns som ett bra varningens ord. Intervjun är gjord i sammband med att Luuk givit ut en moralisk text som varnar för att syndafloden ska komma till stan om inte alla stockholmare blir mindre egocentriska.
Jädra nollåttor. Men jag älskar den här staden. Om inte annat för att det alltid verkar finnas ett alternativ till. Om än jag alltid köpte maten på Ica innan jag flyttade hit, och fortfarande gör det, så vet jag att jag kan gå bort till prixextra i stället. Jag behöver inte gå och käka på pizzeria Quatro, men jag gör det ändå.
 
Idag har Svarte-Petter redaktionen varit på det svenska folkhemmets byggarbetsplats. Ikea i Kunges kurva. Var nära på att komma i byxorna redan efter första rulltrappan. Ikea är nog en av världens allra bästa affärer. Man vet att man kan gå in där och inte behöva något men ändå gå ut kåkandes på en massa grejer. Vet egentligen bara tre till butiker som också funkar så. Och det är Ica, Apoteket och Systembolaget.

Tittar lite på min internetbank och förundras lite över vad som kan ha hänt i fredagsnatt egentligen. Titta ni med och kom med en förklaring, tack!

Nu skiner solen i Växjö, familjen sitter på balkongen och läser Smålandsposten. Själv sitter jag vid datorn och undviker solen för att i stället lyssna på Biggie. Om en och en halv timma sitter jag på flyget på väg upp mot Stockholm igen. Imorgon börjar skolan och det verkar vara en massa "eget ansvar" undt repotageskrivande i höst. Därför ska jag skaffa Call of Duty 4 och en handkontroll extra så att Svarte-Petterredaktionen kan hålla riktig afterwork.

I fredags var jag och de vänner som är kvar i stan på Värnamodagarna. Lånade familjens bil och åkte till Hyggestorp som inte ligger så långt ifrån Ålabäckshult. Där bor en av mina bästa vänner, Emil. Välkomnades med tre hundar som strök omkring mig och skällde. Sen kom Emil själv med en Icakasse Slots pilsner.
  

Emil har köpt en ny bil med pengarna från kriget i Tchad. Kåkfarare.

Sen åkte vi två in till Värnamo, raggade upp Thomas, Klara, Ida och Sanna. Det var dags att besöka Värnamodagarna.
Jag trodde att det skulle vara några romer som höll tobleronelotteri från bakluckan på en skåpbil. Tji fick jag och visade upp legget då halva centrum var avspärrat och fullt med öltält, scener och människor. Snackade skit med några klasskompisar från gymnasiet, drack för många öl ur plastglas, gick hem och låg och kramades med Thomas i hans dubbelsäng iklädd bara kalsongerna.

Resten av helgen gick i kaloriernas tecken och jag passar på att äta upp mig nu när maten ändå står på bordet. Försöker köra GI fast tvärtom vilket betyder mycket kolhydrater och mycket protein. Mat-som-maten-äter dvs. grönsaker försöker jag undvika.

Återkomsthelgen till den stora staden har gått utmärkt. Mycket öl, hyfsat väder, ett par klubbar och alldeles för onyttig mat. Dagarna har spenderats med att kurera bakfyllor i sällskap av OS, kvällarna hos Offe & Oskar nere i Horan och nätterna någonstans inne i stan. Trädgården var väl trevligt som vanligt, jävligt lite folk vilket bara vara skönt. Sist jag var där var det en jävla trängsel och skit. Nu vara det bara att gå lite hit och dit, vi fick till och med sitta. Trevlig afton var det i alla fall.

Helgens låt då va:



Min gode vän Simon har förärat lilla Småland ett besök. Han berättade att han tyckte det var tråkigt där nere, så tråkigt att han spydde på trottoaren mitt på ljusa dagen framför två tanter. Så det kan gå. Ikväll ska vi smida planer. Imorgon börjar skolan då va, fy fasikens.

Hem kommer man, klockan har ganska precis slagit fyra. Trots en utslängning från Spyan är ändå medvetandet vid liv. Bara koppla upp sig på Svt Play och titta på Jörgen Perssons semifinalmatch i pingis mot världsettan, en kines vid namn någonting typ Wang Hau. Att se denna 42-årige man gång på gång pressa denna världsetta är för mig imponerande. Att Jörgen inte vann spelar inte så stor roll, det är för mycket att begära. Men att han ändå bjuder upp till jämn kamp är gott nog. Jörgen är den enda svenska idrottaren som faktiskt imponerat på mig under detta OS, Sveriges sämsta någonsin sägs det. Det spelar ingen roll, jag bryr mig inte om medaljer, jag vill se bra prestationer. För mig är det Jörgen, även om han bara blir fyra är han ändå en stor hjälte, en alldeles för bortglömd hjälte, i skuggan av J-O. Om någon förtjänar ett erkännande så är det Jörgen, amen.

Veckans facklige representant är såklart Roy "Rojjan" Nilsson. Hans medieutspel kan ses här.

Nu ska jag fortsätta att njuta av min tre dagars-semester. Kranen på gamle gode Drosty Hof-boxen ska öppnas.

En reflektion ur morgonens DN-runda. Fan, vad jag älskar Martin Luuk. Tyvärr finns inte intervjun publicerad på nätet (än?). Men han är en sann hjälte, älskade hans texter från Loyal Press och han verkar ju bara fortsätta.

/Sune

Igår natt hörde jag den hemska nyheten. Jotex i Värnamo läggs ned helt och hållet. 75 anställda, många goda vänner och arbetskamrater förlorar sina jobb. Lagret flyttar till typ Polen, kontorstjänsterna omplaceras till Borås. Jotex har växt för mycket för att få plats i den lilla plats som staden vid E4:an kan erbjuda.
Pratade med Dennis som är kvar på lagret och fick höra hur jarjongen gick. Många var ledsna, men knappt någon var arg. Gunnar som är för gammal för att skaffa ett nytt jobb fällde en tår. Det gör ont i mitt hjärta när jag hör det.
Jag tänker på alla de familjer i Värnamo som nu förlorar en inkomst, och även att det nog blir färre jobb bland transportföretagen i min hemstad.
Nu vet jag hur Michael Moore kände sig när bilproduktionen i Flint lade ned. den goda nyheten är att mitt i lågkonjukturen så är det tillväxt som gör att företaget flyttar, inte konkurs. Och att en hel del jobb kommer att skapas i Polen.

/Simon

Då har jag antagligen upplevt något mycket stort i friidrottsvärlden. Den där flygande Jamaicanen fick äntlingen tummen ur röven och sprang som en gasäll över savannen. Fort gick det, fort som fan. Aldrig tidigare har någon löpt snabbare och det kändes lite mäktigt att ändå se spektakelt i realtid. Ett skönt avbrott i mina studier jag nu ska återgå till.

Då så. Då sitter jag återigen på våning femton och blickar ut över södra delen av Södermalm, Skanstullbron och Gullmarsplan med Globen mitt i blickfånget. Efter två månader och två veckor i exil har pojken äntligen hittat till boet. Visserligen var det ingen segerdans in i lägenheten. Fick ju trots allt lämna min flickvän kvar och det känns som ni alla vet inte så jävla jippie. Plus att jag måste råplugga i två dagar nu inför min omtenta. Ork att skriva har jag inte, ork att ta en cigg på bakgården har jag, ork att gå och lägga mig har jag. Så vi hörs imorgon istället, om det hinns med i allt plugg. Hej hej

Ouph! Stackars, stackars Sanna Kallur.  Här har hon gått och förberett sig för sin  livs dröm, sina femton minuter i rampljuset. Tillbaka ler den nyckfulle Guden och slår henne full med blåmärken.

Veckans mest sevärda klipp handlar inte om världsrekord på 100 meter. Nej, långt ifrån Kina, närmre bestämt i Tibro.  Aftonbladet avslöjar vad som egentligen döljer sig bakom de symboler vi ser varje gång vi ska passera ett övergångsställe.
Här finns klippet, och jag lovar. Det är värt att vänta in reklamen in början.
Den nyckfulle Guden fortsätter att le...

/Simon

Jonas Björkman, hyfsat framgångsrik tennisspelare är väl kanske inte världens största profil. Visserligen minns jag hans imitationer av andra tennisspelare som rätt roliga och Brysselsteget är lite legendariskt. Men som vanligt blir det roligast när ett okontrollerat raseriutbrott bryter loss i den annars rätt lugne smålänningen Björkman. Bara titta och njut av den vackra småländskan.

Så slår rastlösheten till igen. Det känns faktiskt bra att har haft Svarte-Petter ett par månader nu tillsammans med min bäste vän, Sune. Båda vi har väl bloggat mer eller mindre konstant i kanske två-tre år nu och en kväll hemma hos mig i våras slog vi våra kloka pungar ihop och började spåna på namn till vårt tänkta, nya forum. Kom bara ihåg ett av de namn som ratades. Förvaltningsverket. Det vore i och för sig rätt kul att hitta på en myndighet och försöka göra en hemsida till den. Förvaltning och verk är trots allt den svenska byråkratins favoritord. Lyckades nästan lura familjen tidigare i somras att det faktiskt fanns ett Förvaltningsverk, men pappa kommuntjänstemannen synade snabbt igenom min lögn.

Ett av mina favoritord är kåseri. Grattis till er eftersom ni har nu läst ännu ett sådant i era liv. Har druckit vin och spelat xbox hela helgen, och förutom ett samtal med Emil i går så har inte många ord kommit ut ur min mun. Därför knapprar jag ned dessa ord och sänder ut i etern. Jag kan inte se er när ni läser detta, men vetskapen i besöksstatistiken säger mig att signalerna når fram och att det finns liv på Mars.

I tisdags kom världsnyheten, nej. Sverigenyheten. Nej, sorgligt men sant antagligen bara Stockholms-nyheten. Butikskjedjan Nitty Gritty har gått i konkurs.
Kom ihåg allt internetsurfande och alla postorderköp hemma i Värnamo året efter studenten. Nitty Gritty var en butik man drömde om att ha hemma i Värnamo, när man i stället gick till Stil, som också har bommat igen sist jag var hemma. Antar att det krävs gallerior och i bästa fall NK för att sälja kläder nu för tiden. Eller så är det lågkonjukturen som gör att JC kommit tillbaka med Entourage-Vince som höstens stora modell.

Vandrade iväg en runda till Nitty innan idag när jag hörde att de rear ut sin själ, allt ska bort i 70 procentig rea. Det var vad jag hörde i alla fall, men fann höstnyheter till fullpris framme i butiken. Ett gäng andra hyenor var där och snokade i kartonger där allt kostade 40 kronor. Det gjorde nästan ont att se kartongerna, jag vill ju att allt skulle vara lyxigt och så jättedyrt så man bara hade råd att åka bort till Zinkensdamm två gånger om året för att handla kläder. Eller, tja. Så jättespeciellt kändes det inte eftersom jag handlar kläder kanske fyra-fem gånger om året. Men nu var det mer Göfab-Tian än Söder-Stureplan. Som minne gamade jag åt mig den sista Rouges Gallarey-halsduken.

/Simon

Den gamle sitter rätt nära havet och lever fortfarande. I torsdags var det dock inte långt borta att jag sa adjö till jordelivet. En kristusfylla blev och korsfästningen var sekunder ifrån. Hann i alla fall med att vara på två ställen i Götet jag aldrig varit på. Dels Sticky Fingers som var snudd på bedrövligt. Massa fulla artonåringar, vulgärt högljutt men till sin fördel billig dricka. Efter fyra snabba och en jäger begav vi oss mot Jazzhuset, legendarisk indiemark vad jag förstått. Särskilt torsdagarnas klubbar, tidigare GUMP, numera Svanen fast just denna gången skivbolaget Luxury som spelade My Darling YOU!-låtar om och om igen, blandat med Smiths typ. Kvalitén på Dj:andet var väl under all kritik, likaså min nykterhetsgrad. Lyckades med bravur undkomma en utslängning. Hade det varit Spyan hade jag varit ute i rännstenen på tio snabba. Men trevligt var det, träffade en bekant från Emmaboda och hade väl rätt trevligt helt enkelt. Fint var det inne på stället också, röda rummet bland annat, kanske en motsvarighet till Vita baren, vad vet lilla jag? Sen irrade vi runt i Göteborg tidig morgontimma innan det blev första morgontåget och bussen hem. Sov hela vägen och var inte alls i form för vaken aktivitet. Fredagen gick i bakfyllans tecken, var helt lost hela dagen och på kvällen var vi på arton-årsfest där ölen gick långsamt, långsamt ner i strupen. Lika bra så säger jag, en totalfylla till hade nog tagit knäcken på mig.

Således ikväll ska vi till en gammal Robinson-deltagares hus och dricka coctails var planen. Mycket som händer, sen blir det rehab och plugg i några dagar.

Så var det gjort. Riochan är inhandlad och väntar på att korkas upp. Det är fredag och jag ska köra lugn hemmakväll. Detta eftersom mina vapendragare i sommar, Disco och Dragan, är hemma i sina respektive barndomsstäder. Ungefär där slutade mina fingrar räkna upp bekantskapskretsen, och handen formar ett victory-tecken.
Klimathotet är en stor scam och SJ är nazister som inte vill ha kunder. Därför håller jag bara långfingret uppe och tar inrikesflyget för säkert sjätte gången i år och reser hem till Småland nästa helg. På fredag träffar jag gärna Er mina vänner, om ni inte har spridits med vinden. På lördag ska jag på kräftskiva med släkten. Jag är skaldjursallergiker.


Det här var rätt roligt. Världens största rappare Lil'Wayne, fortfarande våt bakom öronen, i gungiga, stereotypa Hot Boyz. Just nu behöver jag bara dum, svängig gangstarap för att släppa tankarna från tvättmaskiner och torktumlare.

Hej hej bloggen! Ligger för tillfället i Olivias säng och tittar på när hon försöker välja kläder. Det brukar ta ett tag så jag passar på att skriva en liten hälsning på bloggen under tiden. Dagarna här i Frillesås rullar på rätt fort. Igår satt jag mest i huset och gjorde ingenting. Lagade lite mat till Olivia när hon hade lunchrast på jobbet. På kvällen åt vi god mat hos Olivias mor och såg på "Fjärilen i glaskupan" av Simons favoritexcentriker Julian Schnabel. Det åskade och regnade som fan hela dagen typ, jobbigt jobbigt.
I tisdags firade jag och Olivia ett år som par. Minst sagt trevligt hade vi. Frukost och champagne i sängen, salladslunch, en tur i Göteborg och en god middag med lite drinkar efteråt. Lagom klyschromantiskt liksom, i vanliga fall är vi inte sådana men någon dag om året kan vi få passa på.
Idag en tur till Kungsbacka och ikväll ska vi ut och jag hade tänkt bli kalas på nitton-kronorsöl jag, en beräknad hemkomst vid sextiden imorgon, najs najs.

Har hunnit fundera lite över OS utan att komma till några större insikter. Bäst tycker jag Ara är som pissar ett x antal tusen andra OS-deltagare rakt i skallen genom att i ren protest lämna kvar sin medalj och på så sätt be hela jävla etablissemanget att dra åt helvete. Många andra hade blivit överlyckliga över den där lilla bronsbiten, men inte Ara som är fly förbannad, med all rätt. Därför blir Ara dagens hjälte här på Svarte-Petter. Amen.

DAH 606 E 
DAH 605 E
QT3149K
QR2339FSX
AWOD 6730
WF7602NAW
WM14S460DN
WT46E302DN
WZ20130
WZ11310
HBN330550
EFC60466X
1175HN
ECO380112
SGU53E88SK
ESF2410
C61RCAST
FT 46
TK 40
EDC77550E

Allt det här är olika artikelnr. på vitvaror som jag kan utantill. Vad ska jag göra med den här informationen?

Nästan på minuten visar klockan att det är 24 timmar sedan jag kom hem från sommarens andra och sista semesterhelg. Way out west i Göteborg var det som har uppfyllt större delen utav helgen. Först var det väldigt osäkert om jag alls skulle komma iväg. Fick ledigt förra måndagen, men jobbade över när alla biljetterna hade sålt slut. På torsdagseftermiddagen stod jag fortfarande biljettlös när jag hittade två stycken VIP-biljetter på tradera för 1500 pix stycken.
Sagt och gjort gick jag ihop med Andreas och kammade hem biljetterna. Det betydde att jag kunde gå före i en massa köer tydligen. Vilka tog jag aldrig reda på. Men viktigast var att jag kunde smita ifrån den sista lilla uns festivalfeeling som fanns, för att i stället sitta på en träterass under lyktstoplarna och dricka vin backstage.

Broder Daniel var så klart en stor spelning för mig och många andra. Nu verkar det också som om det var deras sista spelning någonsin. "Hold On To Your Dreams" var en helt nyskriven låt som tillägnades Anders Göthberg. Det lät väldigt mycket Broder Daniel, fast något tajt och välspelad med Svålen på gitarr. "Ta hand om er, mina barn!" var det allra sista Henrik sa innan han klev av scenen. Många framme vid kravallstaketet kunde mycket väl vara hans barn. Det är något magiskt över ett band som kan få 14 åriga tjejer att gråta över att de lägger ned, när tjejerna var 9-10 år gamla sist de var ute på turné. När "Underground" slog igenom 1998 var de...4 år gamla.
Kul att dagisfröknarna börjat sjunga indiepop med barnen och slutat med Imse Vimse Spindel. Verkligen jättekul!

Neil Young, Flaming Lips, Håkan Hellström, N.E.R.D., Okkervil River, Grinderman, Sigur Ros och the National var de band jag hann/orkade se. Förutom BD och Håkan Hellström som jag inte alls kan betygsätta för att jag kommer tycka det är bra även om Håkan hade spelat gitarsolon hela konserten. Flaming Lips var roligast att se, precis lagom mycket Pink Floyd man klarar under en kväll. N.E.R.D. svängde också sjukt bra. Okkervil River var väldigt trötta, Nick Cave och hans band såg ut som om de bodde på landet och gjorde bomber. Neil Young var trots sitt namn, väldigt gammal men kunde stå upp hela konserten ändå. Det är beundransvärt. Tja, jo. Gubben har många bra låtar att spela också.

Klubbar blev det knappt något alls av i helgen. Håller med tidningarna och flera bloggar om att det sämsta med hela Wow måste varit de små klubbarna. Alla var överfulla och för att komma in var man tvungen att skippa flera av kvällarnas sista konserter. Jag och Gamen pratade om att vi var tråkiga som åkte hem efter festivalen varje kväll. Sen trillade sms från våra jämnåriga vänner in. Nedda och Julia var trötta och Dennis hade ont i fötterna. Vi konstaterade då att det var inte tråkgia vi hade blivit, utan gamla. Äldre än de 14-åriga pandorna men yngre än Neil Young.

/Simon

Hemma igen i tunnelbanornas och stressens hemstad efter en helg i Sveriges andra stad. Lovar att återkomma lite senare ikväll med ett kåseri kring Wayoutwest. Efter att disk, tvätt, styrelsemöte och matinköp är avklarat och innan Xboxet och kvällens vin kommit fram.

Så länge kan jag meddela att jag har råkat ut för min första Facebook-hallelujah-moment. För många år sedan förälskade jag mig i en tjej under en sommar på en bibelskola utanför Jönköping. Tjejen var såklart den snyggaste och populäraste av alla. Helt hormonstinn försökte jag med alla medel tillgängliga att få hennes uppmärksamhet. Vilket såklart inte gick något vidare. Hon tyckte att ett av mina bästa vänner var lite intressantare och hängde väldigt mycket mer med honom. Han var längre är mig och var bra på både gitarr och fotboll. Jag var bra på att rita och hade bättre musiksmak. Inte svårt att lista ut vem av oss idag som till hösten ska läsa bibel och idrott och vem som ska fortsätta sin journalistutbildning, eller?
Återigen till Facebook och samtiden.
"People you may know" heter en väldigt kul flik på Facebook. Där dyker det upp en massa gamla vänner som man egentligen inte är så sugen på att adda, men väldigt gärna går in och spionerar på. Antaligen hamnar också jag på deras sådan flik, och de känner antagligen samma känslor inför att inte ta kontakt med mig igen. Avståndet är ömsesidigt.
Förra veckan dök den här ungdomskärleken upp på listan. Nu var hon ihop med någon ny tam kille och till råga på allt gått och blivit tjock! Jag har aldrig mått så väl av facebook som jag gjorde just då.

Ja, då finns det inte mycket kvar att säga. Mer än att jag verkligen hoppas jag aldrig mer behöver tillbringa en hel sommar här i krokarna med det jobb jag haft. Idag har jag sagt farväl till några få av vännerna, tack för att ni finns och för att ni många gånger räddat mig under sommaren som gått. Att ni ibland brutaltvingat mig att hänga med ut på dricka trots att jag ska stå på jobbet 06.00 dagen efter eller att ni allt som oftast ställt upp som sällskap när jag behövt det. Särskilt tack till Karin som mer än en gång givit mig tak över huvudet och en säng att sova i. Det var mycket snällt av dig, något jag minns och jag lovar att jag verkligen ska försöka komma ner till Danmark någongång i höst. Nog känns det lite lustigt att vissa av er kommer jag inte träffa förrens det börjar nalka sig jul, men nu är det väl så att tiden går så fort, alla har vi projekt vi ska genomföra under hösten och kommer vara upptagna. Kommer ni till Stockholm så har ni mitt nummer och då tycker jag allt att ni ska använda det också.
Hade även ltie häng med Frida, något som det varit alldeles för lite av i sommar. Nu när hon flyttat träffas vi inte så ofta, tur för min del är att Fredrik bor kvar i Stockholm så några gånger kommer vi ses i höst. Fixade även hennes trådlösa internet, hackerpoäng till mig liksom.

Klockan är mycket, imorgon ska jag packa ihop alla mina saker och resa en sådär tjugo mil västerut. Vad jag gör uppe såhär sent är mest för att jag har pysslat lite med en sak till våran årsdag som är på tisdag, vad säger jag inte. Ska väl ut och tjuvröka en sista cigg innan jag fimpar luman för dagen. Vi ses imån...

Mitt "sommarlov" i Småland börjar så sakteliga dra mot sitt slut. Ute blåser det svaga och friska höstvindar. En sommar som gått rätt fort trots allt. Så avlägset är det inte sen den dagen jag kom hem. Har klara minnen från de första dagarna jag var här. Först kom jag hem efter diverse tågstrul från Göteborg, tittade på Sverige-Grekland med familjen plus mormor. Dagen efter jobbade jag min första dag och på kvällen träffade jag några vänner. När vi sagt adjö för kvällen till varandra mådde jag så dåligt psykiskt så jag visste varken ut eller in. I bilen hem var tanken att köra rakt in i närmsta mötande lastbil oerhört lockande. Hem kom jag och bröt ihop, satt på toaletten och lipade i en kvart, Torsdagen var det baldag och jag började med att åka Värnamo-Vetlanda tur och retur två gånger plus jobba lite i Vetlanda för att så småningom hamna i Beckas friggebod med vänner, bland annat Simon. Vi hade en trevlig kväll med öl och jag var minsann lite småsjuk. På fredagen tog Josef studenten vilket innebar att jag fick ordna och dona en massa i hemmet. Åka in till Värnamo och titta på studenter som var glada och lyckliga. Sen åka hem och ha den tråkigaste kvällen. Var länge sedan jag kände mig så malplacerad bland männiksor. Ett gäng folk som tidigare i mitt liv betytt saker som jag nu står så långt ifrån så jag vet inte vad. Lördagen blev i alla fall en trevlig festkväll med en massa gamla vänner, whisky, fotboll och allt vad det innebär. Veckan efter var det bara jobb, hänga med vänner och jobba ännu mer som gällde. Så har sommaren fortskridit och när jag ser tillbaka på det är det mest en svart sörja med jobb och fika på stigs, öl på gästis, öl utomhus. Ömsom regn och ömsom sol. Ljuspunkterna i den småländska tristesses var förutom vännerna min kära flickvän som jag kunde fly till lite då och då. Nu är sista arbetsdagen avklarad och kvar finns bara jag, jag, jag. Arbetskläderna luktar fortfarande lika illa men jag hoppas de aldrig behöver beklä min arma kropp igen. De fula arbetsskorna står i förrådet där jag gladeligen ser att de möglar ihop till oigenkännlighet. Inga förpliktigheter kvar till den gyllene måsen, aldrig mer behöver jag få samtal därifrån i fråga om mina tjänster. Tyvärr känns det inte som jag vunnit ett OS-guld, mer bara ett ryck på axeln och sen vidare i livet, mot den framtid som väntar och vad den har i sin ficka vet varken du eller jag.

Ikväll är det Mattias solokväll. Sitter hemma i huset ute på prärien med en utslagen hund som ända sällskap. Bröderna är på kristen festival utanför Örebror, mamma och pappa är iväg och äter på restaurang någonstans. Helt allena sitter jag med min laptop och lyssnar på Fleet Foxes, blev så illa tvungen till att göra det sedan Olivia ringde och spelade upp en låt från deras spelning från WoW. Igårkväll fick jag höra fyra låtar från BD:s farvälspelning. Både glädje och sorg där, men viss gåshud uppstod på min svettiga arbetarkropp. Vid nio ska jag välja film att se på tv, antingen "21 Grams" eller "Absolut Makt", den sista har jag läst i bokform för många, många år sen.

Min mening var att jag skulle skippa titta så mycket på OS i år. Men jag fastnade framför tv:n i uttråkighetens tecken och tittade på herrarnas gymnastikkval i lite dryga två timmar. Helt fascinerad över vad de klarar av att göra, satt bara och hummade för mig själv. Mest patetiskt var dock expertkommentaren som försökte uttrycka hur stolt han var över att ett av hans egenkomponerade rörelser hade hans namn som dagens gymnaster utövar. Lite tokigt blev det allt där allt. Men som sagt, en imponerande uppvisning av vad människokroppen klarar av.

/Sune

Fredag idag, 080808 står det i kalendern. Alla Stockholmare slår sig för bröstet, leker vattenkrig och super till det kring svampen. Borta i Kina slår sig diktaturen för bröstet och inviger OS tillsammans med hycklargänget IOK. För min egen del ska jag slå mig för bröstet och arbeta min sista dag för sommaren ikväll. Götlaborgarna slår sig för bröstet och tar avsked till några av stans största söner i regnoväder som ska slå det mesta. Vad som känns mest bittert? Att jag missar BD och att min underbara flickvän är där och inte jag. Way Out West är ändå våran lilla festival, det var där det blev på riktigt. Fast Emmaboda har ju sin självklara del i historien den med. Enda lilla glädjen jag får är som sagt att det ska regna som fan i Gbg under helgen vilket gör livet lite mera uthärdligt. 08-firandet klarar jag mig gott utan, är ingen Stockholmare än så att säga. Kinesernas OS ska jag försöka undvika i så stor grad som möjligt. Mer om min personliga bojkott en annan dag då huvudet mår bra.

Så ja, då ska jag snart dra på mig de illaluktande arbetskläderna en sista gång. Min åttonde sommar uppe på Hamburger-kullen tar slut och jag hoppas innerligt att en epok går i graven nu och min relation till Gyllene Måsen får ett slut. Av erfarenhet ska man aldrig säga aldrig så även den här gången. Nästa sommar ser jag hellre att jag sitter på en redaktion någonstans och får göra det jag vill istället.

Verkar som om mina vänner här ska ut och supa ikväll. Undrar om någon har kraft och ork att dricka lite med mig imorgon då. Annars pissar jag på er alla om ni sviker nu. Hejdå

Ja, just det. För alla er Växjö-bor som fortfarande har semester och vill ha lite stilla läsning om vad som händer i Kronobergs län i sommar rekommenderas Smålandspostens sommarbilaga varmt! Allra mest sid 6-7 om ett varv kring Växjösjön. Den unga skribenten bakom den texten har star quality. Vem vet, om 5 år kanske det är just han som har en egen talkshow på TV8 med Plura som tv-kock?

/Simon

Då var vi på G igen.
Runt 10-tiden i dag på eftermiddagen körde jag truck och plockade vitvaror. Just då hade jag plockat två kylar, en tvätt och en torktumlare. Till detta skulle kunden ha ett produkt med ett konstigt artikelnr. som inte sa något om vad det var för något. Jag hoppade ur trucken och gick till datorn för att kolla på vad för produkt det var.
Medans produksökningen laddade gick jag in en snabbis på tradera.

Nu har jag alltså norpat åt mig ett par biljetter och kommer helt enligt planerna till Götet vid tre-tiden i morgon.

Sista kvällen för denna sommaren jag iklär mig rollen som arbetsledare. Det känns skönt men helst vill jag slippa. Hatar att jobba, hatar att hjärnfunktionen stängs av och ingenting vettigt kommer ur mig. Man lever bara i jobb, jobb, jobb och sen sova lite. Vaknar försöker ta lite DN, går inte bra. Dricker kaffe, blir kissnödig och tjuvröker lite. Alldeles snart är det över, helt jävla underbart att det är slut, snipp, snapp slut och fan och hans moster. Men bara ikväll och imorgon då jag får arbeta som "vanlig" medarbetare, sen hejdå.

Är lite avundsjuk på de som ska till WoW, men vädret verkar ju inte bli det bästa så jag betackar mig ändå. Återkommer inom kort med förhoppningsvis något annat än trötta livsuppdateringar.

AAAAAAAAAaaah. Det är utsålt till Wayoutwest och bara en sur jävel kvar på tradera som kräver skyhögt pris för sin biljett. Men, jag tänker inte det förstöra min enda riktiga semester den här sommaren. Kosta vad det kosta vill.
Usch, får jag inte tag i någon biljett får någon påminna mig om att köpa en pistol för pengarna i stället så jag kan skjuta skallen av mig.

Två koppar kaffe och två cigg, lite frukost och sen iväg. Redan kysst varandra adjö och saknaden börjar så smått födas i hjärtat mitt. Visserligen bara sex dagar utan varandra men ändå. Inte alls roligt känns det just nu. Blir buss, pendel och sen tåg för att om fyra timmar stå på Värnamo station och vänta in att få jobba. Fyra dagar kvar på jobbet och sen bär det av till Västkusten igen för en veckas semester och vecka 34 återvänder jag med pompa och ståt till Stockholm, sent en tisdagkväll, snudd på natt. Om en vecka firar jag och Olivia ett år tillsammans, det trodde jag inte för lite mer än ett år sen att jag skulle sitta i den sitsen, men glad är jag, och väldigt lycklig. Nu hinner jag inte skriva mer utan måste dra mig. Hejdå

Freddy Söderberg är lätt dagens, nej. Årets Värnamobo. I alla fall efter kvittering mot Ljungskile i går på Söderstadion. Jag och jobbets andre bajare snackade fotboll på lunchen som vanligt. Fick berätta (skryta?) att vi har gått på både samma högstadie- som gymnasieskola. Är inte kompis med han på Facebook, eller har pratat med honom personligen. Men Freddy, vi har många gemensamma bekanta. Och bara så att du vet: jag älskar dig efter igår!

Monster- Justa grabbar har grönvita hjärtan.

/Simon

Tillbaka i civilationen efter att ha tillbringat en vecka djupt inne i de småländska skogarna. Tog en liten avstickare till flickvännen på Västkusten eftersom resan dit var gratis och jag råkade vara ledig idag. Hade ingen större lust att vända hem till familjen i Rydaholm med efter-festivalångesten. Så nu sitter jag i sängen jag suttit i åtskilliga gånger och författar inlägg på bloggen efter min lilla bloggsemester. Regnet har fullkomligt öst ner hela dagen och Olivia har jobbat. Så dagen har gått till att försöka komma up to speed med vad som hänt under den gångna veckan. Lagade även lunch till min hårt arbetande kvinna. Citronkyckling med lite couscous och en förjävla god sås blev det. Uträttade lite ärenden för familjen Åkerman likaså. Hämtade paket i Kungsbacka och handlade mat, så vuxet det känns. Alldeles, alldeles snart kommer Olivia hem från jobbet. Blir lite mat och jag antar att vi kommer titta klart på Ebba & Didrik. Låter som en lagom lugn kväll inför de kommande fyra dagarnas avslutande arbetskvällar. Suget efter Way Out West blev lite större nu när så även Simon ska dit, men snart har vi en hel höst att tillbringa tillsammans, min gissning lutar åt att det blir mycket tv-spel och sen har jag planer för annat vi ska göra, men med det återkommer jag till en annan gång.

Hur var Emmaboda då undrar ni säkert alla? Eller några i alla fall. Jo för fan, det var en lyxfestival eftersom Olivias farmor och farfar bor i Lindås (litet samhälle ihopväxt med Emmaboda). Så det har bjudits på stadig frukost varje morgon, duschat varje dag, borstat tänderna och även lunch har det varit varje dag. Läst lite i den lokala dagstidningen och slutligen sov vi även två nätter i huset då Olivias allergi gjorde att uppvaknande på festivalområdet inte var speciellt roligt för hennes del. I övrigt har jag druckit tre flak öl, rökt cirka tio paket cigg och ätit en massa jävla mat. På ett sätt var det lite konstigt att ingen av närmaste i min festivalåkarkrets var med, vilket gjorde det lite lustigt ibland. Ingen Simon, Dragan, Frida, Offe, Oskar, Klarin-gänget eller Dennis. Så istället har jag varvat umgänget med Olivia med vänner och testosteroncampet från Värnamo. Rent bandmässigt var det väl inte speciellt välsått. Insåg väl att konserterna var det minst roliga på festivalen typ. Bäst var nog Boyz Noise och största besvikelsen Justice. Eller Justice var inte dåligt men hypen och peppen var total och det blev mer bara ett antiklimax där de alldeles för högt ställda förväntningarna inte infriades. Mysigast var i alla fall Billie the Vision & the Dancers. Den som ligga mest på festivalen var antagligen Facehunter har vi alla räknat ut. Fick se en lite halvtaskig, smygtagen bild på Facehunter i älskogstagen ute i skogen. Själv fick jag även bevittna ett par mitt under pågående samlag i en annan skog under min kissepaus. Kan kort konstatera att det åtminstonde var den mest bekväma festivalen jag varit på men effekten på det var att dagsfyllorna försvann, vilket var lite tråkigt, men jag är nog för gammal för sådant ändå.

Det blir nog Wayoutwest för mig i helgen. Vilka är det mer som ska dit? Och framförallt, är det någon av er som ska åka från Stockholm- helst då i en bil med en plats ledig.

Snart är det höst och som jag har längtat efter att inte gå upp runt 6-snåret varje morgon. I höst ska jag i varje fall inte gå på Ace. För där var jag i helgen. Alltså, det måste vara sommarvikarier som DJ:ade. "Känn ingen sorg för mig Göteborg" spelades säkert fyra gåner under kvällen. Ljudet var för högt, och sen avbröts låtarna efter trettio sekunder för att följas av tio sekunders tystnad och sen startade låten om igen. Hörde överlag en massa trötta låtar som man redan har hört femtusen gånger.
Musik jag gillar som jag inte hört femtusen gånger är däremot:

Crookers- Mad Kidz Ep
Nas- the Nigger mixtape
My Morning Jacket- Evil Urges
Studio- Yearbook 2

Sen har jag lyssnat en del på Elvis, Abba och på GTA 4as ryska radiostation.