Svarte-Petter

Här sitter jag i all min ensamhet. Har öppnat kontor på stadens enda café som inte känns som Värnamo. Långst upp på stadens huvudgata med ett bord fyllt av espressokoppar, en dator, ciggpaket och ett välfyllt askfat. Större delen av tiden ägnas åt att titta på de få människor som faktiskt vandrar förbi. Ungeför var hundrade ansikte känns igen. Någon gång i timmen dyker det upp någon att säga hej till, ingenting mer. Framför mig sitter ett danskt medelålders par, kvinnan dricker kaffe och röker, mannen dricker öl. De pratar obegripligt och skrattar mycket. Väntar bara på att någon ska dra upp en cylinderhatt med utslaget lock och sätta på skallen sin. Människorna som vandrar förbi ser lagom obekymrade ut, inga större funderingar över deras livsval. En trio barnvagnar har öppnat en egen barnavårdscentral vid några bänkar 20 meter bort från mig. Männen vallfärdar in till spel- och tobaksbutiken bredvid i förhoppning om att vinna en summa pengar eller tillfredställa sitt nikotinbegär. Känslan av att inte riktigt passa in slår till. Jag borde inte vara här, men ändå sitter jag här och skriver. Tänder en sista cigarett och referar till stroferna i "Fulla för kärlekens skull" där Plura sjunger om de som stannade kvar och bär de döda till sin grav. Den känslan stämmer väldigt bra in över Värnamo. Här passerar ens liv förbi utan att något speciellt händer. Du föds, går i skolan, får din första fylla under högstadiet, tar studenten, får jobb på en industri, gifter dig, får barn, köper villa och sen fortgår livet tills du dör. Känslorna är tudelade kring det faktumet. Jag känner avund för att alla verkar så tillfreds med livet, de nöjer sig med det de har. Inte som jag som söker vidare på andra ställen i en orolig jakt efter att finna lugnet, tryggheten. Å andra sidan är det rent förakt, ett förakt grundat i att de verkar vara så tråkiga människor. Att jag själv skulle gått under i vardagens trista rytm här i staden. Det monotona trummandet skulle banka min skalle i bitar. I de här tankebanorna fortsätter jag tänka, men nu är cigaretterna slut och jag funderar på att ge mig ut, gå en liten sväng i dödens stad och titta på gravbärarna. Så må det bli.

Sådärja, då lyser äntligen solen igen och passande nog har jag tilldelats två lediga dagar. Efter två kvällars hyfsat hårt arbete, ibland blir jag fullkomligt tokig på mitt arbete, kom belöningen. När våra föräldrar nu äntligen åkt bort men lämnat hunden kvar får vi tre bröder dela på vårdnaden om hundskrället. Jag tog hand om sovdelen inatt vilket slutade med att jag fick känna två mjuka tassar i fejjan kring 07.15 i morses. Då var det bara på med kläderna och släppa ut hunden i hagen samtidigt som jag delgav mig själv en cigg på det. Funderade på att antingen gå och lägga mig igen eller fortsätta i vaket tillstånd. Tog det senare alternativet som innebär frukost med DN och sedan lite kaffe. Satte mig i husets skönaste fotölj med en hund i knäet och söndagens DN för lite mer läsning. Om någon timma drar jag in till stan. Funderar på att sätta mig ensammen på något café och läsa eller skriva någonting. Ikväll blir det Näsudden och för min högst egna personliga del, alkoholförtäring.

Igårnatt när jag och lillebror var på väg hem från jobbet rungde vår andra lillebror som befann sig i hemmet. Han rapporterade att någon hade varit framme och känt på dörrhantaget precis och var lite skärrad i tron om att det var ett inbrott på gång. Såklart satte det fart på mina fantasier. Tänkte att snart ringer han igen och berättar om att någon krossat ett fönster och var på väg in i huset. Då skulle min andra bror som körde bilen bränna hem i 220 km/h och väl hemma skulle jag smyga ut i uthuset och hämta ett väl lämpat baseballträ. Med detta tillhygge skulle jag förstås gå bersärk på tjyven och sen stolt överlämna stollen till sheriffen, något blåslagen. Nu blev det förstås inget med det här men tanken var lite kittlande ändå.

Så, då är jag hemstigen ner till de småländska skogarna igen för att sköta mitt förvärv. Gårdagens mangling gick väl sådär, på slutet var jag så trött i benen att jag knappt kunde gå, men är man ovan vid jobbet så är man. Värst var det innan jag skulle börja, hela kroppen bara skakade okontrollerat och vad jag än gjorde hjälpte det inte. När jag väl fick gå in och slita började det släppa lite, men det var hemskt obehagligt. Ikväll är det jobb igen, sen blir det två dagars ledigt vilket ska bli skönt. Funderar på att få något skrivet under den tiden, har börjat sakna skrivandet nu under den senaste månaden utan.

Idag, idag fick jag äntligen inleda min morgon med att lusläsa Dagens Nyheter till frukost och det efterföljande kaffet. Jag var så upprymd att jag läste i princip alla artiklar i hela tidningen. Efter jag var klar bläddrade jag lite i VN, det tog tre minuter sen var jag klar med den tidningen, DN tog en och en halvtimme att läsa igenom. Livskvalité mina vänner, livskvalité.

Nu börjar jag bli hemskt röksugen men mina föräldrar är hemma fast ikväll åker dom till Stockholm och är där tills på lördag vilket blir rätt skönt.

Men mammor är bra. När jag kom hem inatt efter jobbet, cirka halv två, satt mamma uppe och löste soduku (hon har liknande somsvårigheter som jag har haft). Så jag fick ett bra samtal som jag faktiskt behövt ha och det kändes bra. Inte för att vi kom så djupt men det var ändå skönt att få prata av sig med någon äldre och klokare för en gångs skull.

Helvetes jävla piss. Nu måste jag åka hem och ikväll ska jag arbeta. Jag är inte alls glad över detta faktum. Jag vill bara åka ut i skogen och skjuta ett rådjur rakt i fejjan. Kuken...

Här ligger jag, Mattias Sunesson, i en säng. En säng jag tillbringat åtskilliga timmar i. Sängen står i Olivias rum. Den sängen har blivit lite utav mitt andra hem. I den sängen sover vi, tittar på tv-serier i, sitter vid våra laptops i, pratar om livet i. Vi gör i princip det mesta utom röker, skiter, äter och duschar i den sängen. Den här söndagen får jag tillbringa ensammen i sängen. Olivia är på jobbet och slutar om två timmar. I en större utsträckning slutar det med att jag sover till halv tolv, äter frukost ackompanjerat av GP-läsning. Framåt ett-tiden gör jag mig återigen hemmastad i sängen. Fäller upp kuddarna på högkant för att inta en bekväm ligg-sittande ställning med macen i knäet. Börjar med att läsa lite bloggar, kolla till men egen blogg, tittar till mailen, läser nyheter och tar en runda på Facebook. Nu känns det som allt är läst och jag vill ha hem min flickvän. Går ner en sväng till Konsum, säger hej till henne och köper ett paket tuggummi. Utväxlar några korta fraser till grannen som påtar i trädgården sin. Livet är rätt behagligt här, lite småidylliskt sådär. Härlig avkoppling från mitt allt annat än idylliska jobb. Här går det bra att ta det lite lugnt, försöka njuta av livet.

Ikväll är det final i EM. Ett EM jag erkänner att jag följt ytterst sporadiskt i år. Finns ett par givna anledningar till varför det blivit så. I början av turneringen var jag här i Frillesås och då min flickvän inte är jätteintresserad av fotboll kändes det dumt att sitta själv och kolla på fotboll istället för att umgås med henne. Sen var det hem till Småland där det blev en massa jobb, studentfirande och vänner att hänga med istället för att glo på burken. När väl kvartsfinalspelet drog igång blev det inte bättre än att jag jobbade stängning tre av fyra kvällar plus att den fjärde, lediga dagen, råkade vara midsommarafton då det lockade mera att dricka öl i gräset än att glo på Kroatien-Turkiet. Semifinal ett mellan Tyskland-Turkiet försökte jag se på men tack vara avbrott och total fysisk utmattning blev det att jag la mig någon gång i mitten på andra halvlek. Den andra semifinalen föll i kläm på grund av en resa till Frillesås. Men finalen, nu är det final och jag är ledig. Så självklart ska jag bevittna den matchen, till och med Olivia är lite entusiastisk inför detta. Vilket lag föredrar jag då ska gå segrande ur kampen? Givetvis Spanien. Tyvärr känns det som att Tyskland kommer ta hem det. De har av det jag sett visat på en förmåga och spreja guld på bajs. Mot Turkiet var de ibland utspelade men ändå vann de. Nu är dock motståndet bättre. Spanien har en av världens bästa målvakter (till skillnad från Turkarnas reservmålis som inte riktigt kunde värdera situationerna), mittfältet är med stor sannolikhet det mest spelskickliga i hela världen (ibland för spelskickliga för sitt eget bästa). Och Torres på topp är alltid Torres. Ge han en målchans och den sitter väldigt ofta i buren. Men Tyskland är alltid Tyskland och ja, det är inte mer att säga om det. Men jag ska hålla tummarna för Spanien, de förtjänar faktiskt en seger, det gör de.

Så, vad har annars hänt i helgen? Jo, i fredags var det en sväng till Göteborg på schemat. Det blev en lång sväng. Innefattade ett besök hos en tatuerare (för övrigt den fräschaste tatuerarstudion jag sett), öl på några ställen, mat på några andra och lite, lite springande i affärer. Bara rea överallt, jag mår dåligt av rea, har alltid gjort så. Lördagen inleddes med att vi stressade iväg till en loppis ute på en gård. Där var det sannerligen idylliskt. Jag hittade en lie för 200 spänn jag fingrade lite på. Var rätt sugen på att köpa den men höll hårt i mina små slantar. Istället skrattade vi åt de "moderna och hippa" 40-åriga damerna som sprang runt i vita converse-skor och Odd Molly-kläder, haha, gissningsvis från Onsala, (för er som inte har koll på geografin och klassuppdelningen här i trakterna säger jag kort, Över medelklassområde. Har fostrat bland annat Tough Alliance). Vidare in till Kungsbacka för lite second hand-spaning och matintag. Kvällen blev ett litet antiklimax men det blev väl rätt mysigt till slut. Olivia fick platta mitt hår och sen drack vi lite vin och tittade på Big Love innan vi somnade in. Livet är väl allt bra härligt ibland

Fredag är det tydligen idag enligt alla världens samlade kalendrar. En lika ledig fredag för mig. Börjar återfinna i mig i ett hyfsat vanligt liv igen. Under de tre föregående dagarna har jag varit på jobbet hälften av tiden (inte vakna tid, utan all tid). Tisdag-Torsdag såg ut såhär:
Vakna klockan fem.
Åka till jobbet
Jobba
Komma hem
Vara så trött att jag nästan spyr
Somnar vid åtta
Vaknar vid fem
Åker till jobbet
Jobbar
Åker hem
Betalar räkningar
Tittar lite på fotboll
Orkar inte se hela matchen
Somnar
Vaknar vid fem
Åker till jobbet
Jobbar
Slutar jobba
Åker till Frillesås.

Visst ser mina dagar jävligt spännande ut? Så om ni har något förstånd är det inte så svårt att greppa att livet de senaste dagarna varit ett rent helvete. Lyckligtvis har jag en flickvän och hos henne är jag nu. Sitter vid köksbordet och skriver lite för er, våra läsare, som blivit något svältfödda på texter från Svarte-Petter. Idag ska vi in en sväng till staden Göteborg, det kan mycket väl sluta med att jag kommer komma hem med en tatuerad flickvän, vi får se lite hur det blir med det. Tycker det ska bli trevligt att gå lite på stan. Framförallt gillar jag Haga och Magasinsgatan, där är det inte så mycket folk men ändå fint och så. Påminner mig ytterst lite om Sofo. Hoppas det blir mat på någon uteservering ifall vädret tillåter. Börjar bli lite alkoholsugen men vi velar om vi ska ta det ikväll eller imorgon?

Dags att ta en koppa kaffe och en ciggis på det.

Lev väl kära vänner!

/Sune

Igår blev jag överkörd av en långtradare
Idag dundrade ett tåg över min arma kropp.

Därav inget bloggande.

Plus att min ekonomi gör mig väldigt deprimerad för tillfället.

Ledig måndag idag på schemat. Känns grymt välbehövligt om jag får säga det själv. Ända sedan hemkomsten har det varit ett fasligt flängande runt om i Sverige känns det som. Jobb, mer jobb, fest, fika, midsommar i Frillesås och studentfirande. Därav tycker jag att det är på tiden att jag får en chans att komma igen. Håller på och tvättar kläder för fullt, härligt att få förfoga över en tvättstuga som bara är min, min, min och inte behöva dela med 600 andra. Uppstigning vid 8.30 då mor ringde på utsatt tid för väckning, smidigt system det där. Hela morgonen och förmiddagen har jag varit ensam vaken i huset. Mina två småbröder har någon slags giganternas kamp om vem som kan sova längst. Än så länge är det dött lopp. Funderar starkt på att plocka fram grytlocken så det tar hus i helvete här. Ska fundera lite på saken de närmaste minuterna. Till mitt sällskap har jag en moloken hund bara. Det enda hundskrället gjort är att ligga vid ytterdörren och vänta på att matte ska komma hem, vilket hon gör om cirkus två timmar. Meningslöst liv den hunden måste ha. Nu gör det inget för den är så söt så jag smälter. Vi tog en liten promenad i parken innan, lite liv fick den då och jagade pensionärer i rullatorer. Såhär ser vi ut idag, jag och vovven



Så vad ska ajg göra idag då? Funderar starkt på att lägga mig i soffan och klämma lite "Snabba Cash", har inte blivit så mycket läsande än under sommaren. Dags att börja nu känner jag. Så jag får be om att få återkomma senare under dagen med något matnyttigt. För er som undrar är Simon i gruvan fram till sex-snåret.

Regnet faller utanför fönstret. Temperaturen kämpar sig knappt ovanför 13 grader. På kalendern står det den 22 juni, sista dagen på vecka 25. Svensk sommar slår aldrig fel. Vi kan klaga oss trötta på den men jag kan tycka det är vackert. Regnet är inte genomträngande, bara mjukt, stilla och lugnt. Lite regn kan vi gott behöva efter en månads torka. Finner det rätt bra att marken får lite vätska så gräset kan bli grönt igen istället för den äckelbruna ton det fått. Personligen går jag runt i ett tomt hus. Om några timmar kommer familjen hem efter traditionsenligt firande på Torpkonferensen utanför Örebro. Fick ett sms från storebror igårkväll där han skrev att Hammarbys store målspottare Paulinho stod i talarstolen tillsammans med en mindre nogräknad brassegnagare och talade. En timma senare pep det till igen och då hade bror min hälsat på självaste Paulinho, ibland är herren snäll mot det trogna. Så mina sista timmar i ensamhet härute i de småländska skogarna har jag ägnat mig åt kvalitativ livsnjutning. Det innebär att sova två timmar för länge, äta frukost med Värnamo kommuns nya reklamblad för sig själva, "Hemmvid". Okritisk skit är väl en bra sammanfattning. Politiker och tjänstemän ska ägna sig åt att dupera sina väljare och skattebetalare, de lyckas rätt bra i den där tidningen. Bryggde mig själv lite kaffe och tog med mig en kopp ute i regnet. Tände mig en cigarett, drack kaffet under balkongen hos grannhuset. Funderade över livet i vanlig ordning, drömmer mig framåt. Saknade Stockholm en del, tänkte på Skrapan. Kom på att jag behöver DN nu. Ska adressändra om den imorgon. För är det något jag saknar just nu är det något som utmanar mitt intellekt lite. Veckorna här i Värnamo gör mig avtrubbad, får mig att tappa skärpan med all skit. VN duger inte ens som dasspapper. Läsa på webben är inte samma sak, det fungerar liksom inte.

Ska packa iväg mig själv till jobbet alldeles strax. Som vanligt ställer jag in mig själv på att det kommer balla. Söndagar brukar göra det, alldeles för ofta. Efter den här kvällen är första hela veckan avklarad. Efter det är det bara sex veckor kvar att knega. Det kommer nog gå bra ändå, om jag överlever.

Aaah, en sådan resa fick jag vara med om idag. En resa rakt från himlen långt ner i helvetet. Den tog ungefär två timmar. Min vän på vägen, vita faran, gick som ett skott och sen var det jobb, jobb, jobb. Fick inleda dagen med att köra i 140 ner till Ljungby i en Skoda. Efter att ha kuskat landet runt i en gammal Golf kändes den bilen som en leksak med all plast och skit. Vinglig som fan var den med. Klarade inte riktigt av det blåsiga vädret utan bilen krängde ibland otäckt mycket ner hastighetsmätaren närmade sig 150. Överlevde gjorde jag och jobbet gick väl bra, rätt lugnt och så.

Midsommaraftonen då? Jovars, det var väl trevligt. Mest frustrerande var det väl att inte få dricka kopiösa mängder alkhol utan att jag fick hålla mig i skinnet. Vilket jag oväntat nog lyckades med, fast jag var nere i ölpåsen och fingrade ett par gånger innan jag kom till besinning igen. Men min underbara flickvän gjorde det mer än värt så det spelar ingen roll. Det var i alla fall den kortaste visiten jag haft i Frillesås.

Jag funderar på att skriva en bok, vad ska den handla om? Ge mig tips, nuuuu!

I Sverige är det vanligaste firandet av midsommar knutet till dans kring en midsommarstång - en lövad och blomprydd stång eller påle med en kransförsedd tvärslå. Man bildar ringar och dansar kring stången, medan man sjunger de kända lekvisorna. Midsommarstången kom troligen till Sverige från Tyskland på 1300-talet eller 1400-talet. Den kallas även majstång, vilket kommer av det åldriga ordet 'maja' som betyder löva.

Att ha en blomsterkrans i håret är vanligt under midsommar, främst bland barn och kvinnor, men även bland män. Man kan binda dem med björkris eller ståltråd som bas och sedan fylla på med blad och blommor.

Knutet till midsommar finns också en stark tradition av firande och alkoholkonsumtion, vilket gör midsommarhelgen till en av de tidpunkter på året då mest fylleri och bråk inträffar. Det myckna resandet omkring helgen, då också många påbörjar sin semester, gör dessutom helgen till en av de mest trafikskadedrabbade.

Källa: Wikipedia

Simon, jag tror det har något med att det är kring midsommar som solen är uppe som längst. Och detta måste firas förstår ju alla. För barnen innebär det att de tar på sig kransar på huvudet, ser ut som Julius Ceasar och dansar till "små grodorna" runt en enorm fallossymbol. För de lite mer vuxna är det mest en ursäkt från att dricka tre eller fyra nubbar för mycket. Antar att det under midsommar någonstans blir break-even när det kommer till bråk och oönskade barn. Ändå en rätt bisarr företeelse det här. Ur en strikt personlig synvinkel har midsommar inget med ovanstående att göra. De första tjugo åren tillbringade jag midsommarafton på en stor slätt utanför Örebro tillsammans med några tusen andra kristna vilket leder till att superiet aldrig var något jag fick se, bara något att läsa om i tidningen. Min första midsommar utanför kyrkans våld tillbringade jag i en vaktkur vid ett berg i norra Skåne, ingen sprit där heller. Första suparaftonen var 2006 då kvällen slutade med att Offe eldade upp Mickes skor med motiveringen "de var ju så jävla fula". Förra året var jag och Frida hemma hos min favoritchefs bästa kompis med familjer och sånt. Blev lite småpackad och busade med barnen, gemytligt, svenskt och fint. I år ska jag tillbringa min midsommar på Västkusten med min käresta, hur jag hamnade här är lite spännande det med.

Jobbade stängning igårkväll. Var klar kring halv två mitt i natten. Bara dundra in i vita faran och köra hem till Ryet. In, duscha, packa och låsa igen. Vita faran stod startklar och vi dundrade iväg, jag och faran, mot Frillesås. Ett mellanstopp på OKQ8 bredvid jobbet för bensin, mat, kaffe och cigg. Sätta på datorn i passagerarsätet och koppla fast det med säkerhetsbältet. Sen 120 blås ut på vägen. Enligt egna upplevelser är väg 153 mellan Bredaryd och Varberg väldigt otrafikerad mellan 03.00 och 05.00. Mellan den tiden möte jag endast ett ekipage och det var en moped med två killar på. Fick även sällskap av en ambulands mellan Ullared och Rolfstorp. Jag satt där i vita faran och såg gryningen komma. Stannade på en parkeringsplats mitt ute i ingenstans, gick ut och lyssnade på fågelkvittret ackompanjerat av en cigg. Ibland är faktiskt Sverige rätt fint. I det ögonblicket kunde jag glömma FRA och fotbollen, bara njuta av att vara vid liv. Snart ska vi grilla och ikväll blir det några onda kalla, inte för många bara, ska köra hem imorgon igen. Ytterliggare ett stängningspass då och ett till på söndag. Längtar mer tills nästa helg, den ska tillbringas där jag är nu, fast i lugnare tempo.

Vakna sent. Eller sent och sent, klockan var väl 10.30. I rådande dagsläge är jag mer van att gå upp vid fem. Så sovmorgon, det behövdes. Kroppen känns seg, sliten och allt trots att jag bara jobbat två dagar. Idag vankas det än mer jobb, idag är det en av de värsta kvällarna under hela året på jobbet. Kvällen innan midsommarafton, fi fan säger jag bara. I mitt huvud har jag projicerat fram två scenarion över kvällens förlopp. Antingen är vi alldeles för mycket personal i förhållande till försäljningen (minst troligt) eller så blir det en total överkörning där åtminstonne två tredjedelar av personalstyrkan önksar sig till en annan värld, minst två gånger under kvällens gång, (stor sannolikhet).

Blir en hel del skrivet om jobbet och just nu är det rätt normalt eftersom det tar upp mer än 75 % av min vakna tid. Vet att jag borde skriva något om FRA-lagen och om svenska fotbollslandslaget. Så lite kort om det innan jag ska till jobbet.

FRA-lagen: Vad var det som hände egentligen? Först skulle några "rebeller" i alliansen rösta ner förslaget, men efter att ha "fått" igenom några små ändringar som vad jag uppfattar är av mindre relevans i det stora hela. Efter det gick de iväg med svansen mellan benen och röstade ja. Annie Johansson, en av de centerpartister som visat mest "motstånd", kommer ifrån Värnamo. Gammal klasskamrat till min storebror bland annat. Jävla ynkrygg och Stasi-medarbetare, en skam för staden, man skäms ju. Jag mår uppriktigt dåligt bara jag tänker på att jag snart inte kan mejla, ringa eller sms:a utan att någon glasögonprydd FRA-snok kan se vad jag gör. Nej, nu har ju Sossarna ytterliggare slagläge inför valet, kampanja på att ta bort lagen så får ni säkerligen en hel journalistkår på eran sida.

Fotbolls-EM: Igår var det förhoppningsvis sista gången vi såg Lagerbäck sitta och muttra på Sveriges bänk. Så dåligt Sverige spelade var ju helt sjukt. Mot Spanien visade vi ändå upp ett bättre spel, åtminstonne i första halvlek. Mot Ryssland var vi bara genomusla. En turnick i ribban var typ det enda som de lyckades åstadkomma. Spela med en Johan Elmander som var utjagad redan efter 60 minuter och med Seb Larsson på bänken är tjänstefel. Jag har så mycket att skriva om allt som är fel med Lagerbäck, hoppas han skäms ordentligt. Visserligen, Sverige är inget stort land, men vi har ändå ett hyfsat spelarmaterial, men då krävs det bannemig en coach som kan ta tillvara på det materialet också, där har vi Lagerbäcks jävla pärmar istället.

Kan skriva några spaltkilometer om varje punkt men det får bli en senare gång, eller nog aldrig. Jobbet kallar och imorgon tar jag vita faran till västkusten tror jag bestämt. Hejdå

Egentligen är har ni läsare en ursäkt att utkräva av oss. De senaste veckorna har den här bloggen förfallit och blivit en bisyssla av låg rang. Tyvärr har det sin naturliga gång för oss. Vi har börjat arbeta, vilket innebär att våra inte allt för hårda livsvillkor som studenter finns kvar. Istället är det nio timmars arbete per dag (För min egna del sällan mindre än tio). I detta sker en anpassningsperiod där nya vanor ska tillämpas och under perioder som den här kommer skrivandet i kläm. Nu är det jobb och träffa människor jag träffat alldeles för lite det senaste året som står på schemat.

Sen skrev jag om schemat lite. För det finns en person jag vill träffa mest av alla. Så min midsommar ska tillbringas på landets västra sida, jag blir så glad bara jag tänker på det. Hon är bäst och finast, bara så ni vet.

Ni får förstå att ibland är det svårt att hinna med att blogga. Sen sist jag skrev har jag bland annat varit i Vetlanda, fotat festklädda människor, firat student, fångat en hund med hjälp av fotbollsmålvaktsteknik, jobbat, bott i Karins hus, druckit whisky, träffat vänner, ätit pizza, sett åtta avsnitt Seinfeld på rad, sagt Fritzl minst hundra gånger, träffat Offe, druckit för mycket kaffe, gått upp klockan fem på morgonen, saknat min flickvän något överjävligt, cyklat genom hela Värnamo, jobbat elva timmar, haft massa ångest, skrattat rätt mycket, tittat på fotboll och suttit väldigt lite vid datorn.

Vad jag egentligen vill säga vet jag inte. Jag är trött, har lidigt av viss sömnbrist de senaste nätterna. Kan skylla på vänner med dåligt alkoholsinne och okristliga jobbtider kombinerat med korkhet. Nåväl, mina senaste dagarna har varit en bergochdalbana i känslor. En liten resa:

Jobba = kass
Studentfest med endast kristna deltagare = vara på främmande planet
Dricka alkohol med vänner = glädje och lycka
Flickvän ringer från Håkans konsert när han spelar "Det är så jag säger det" = lipen
Sitta bakfull i en bil och höra "Fulla för kärlekens skull" = minnen, nostalgi, ångest

Jag ger mig själv skrivförbud nu, hade tänkt mig en analys av "Fulla för kärlekens skull", men jag spar det tills en annan gång.

Har varit i Småland i lite över ett dygn. Jag vill redan härifrån, jag mår dåligt, jag vill spy. Var inne i Värnamo och träffade goda vänner jag inte sett på länge. Det var trevligt, kul att se allesammans. Men när jag skulle sätta mig i bilen för att köra hem kände jag att jag bara ville sätta mig i bilen och gråta. Så dåligt är det, har fortfarande spykänslor. Imorgon ska jag jobba igen, kanske bäst att bara jobba bort all skit. Stänga av tankarna på ett vettigt och anständigt liv. Innan jag vände hem har jag tagit lätt på saken, tänkt att det kommer vara lugnt, jag har gjort det här förr. Så jag har bedragit mig, något så in i helvete. Jag saknar Stockholm, till och med så mycket att jag saknar trängseln på Götgatan klockan 17.30. Och sen vet jag att min flickvän är på Hultsfred och har askul. Då hamnar man här, välkommen till depressionen liksom. Vill inte ge upp redan, fast kamplustan är svag, mycket svag. Mina vänner här, ni får se till att jag överlever det här. Ni är de enda som kan rädda mig från total undergång. Fan vad deppigt det är att vara "vuxen", fan för det. Nu ska jag sova, imorgon uppgång 05.00, självmord bara det. Bara dra täcket över huvvet och storböla, hejdå

Förutom att jag kommer sakna min flickvän när jag far härifrån imorgon så är det havet. Kom nyss hem från ett litet kvällsdopp i ovan nämna hav. Fan vad skönt det var, jävlar i havet. Vi ska återvända dit imorgon för att bada (jag) och sola (flickvän). Sen far jag hem till Småland för att träffa alla bröder och mina käraste mormor som är på långväga besök, hela vägen från Luleå har hon åkt, lilla mormor. Det ryktas om att det ska bjudas på pitepalt, Mattias säger "mumma".

Märker att min gode vän Simon har svårt att anpassa sig till semestern. För mig är det rätt solklart vad det är som spökar. Hör och häpna, det är dvärggenerna som driver Simon till vansinne. Han behöver sin grotta att gå ned i för att hugga i sina stenar. Vandra ner i grottan med sina sex dvärgvänner, vissla och äta på sitt eget skägg. Tur är att pajken snart ska få ett arbete att gå till, lagerbiträde. Ett jobb för män, ett jobb för dvärgar. Måste se roligt ut ner Simon bränner runt på sin truck. Det enda man ser bakom ratten är en mössa som sticker upp och ett vitt skägg som fladdrar i vinden.

För min egen del går det alldeles utmärkt med semester. Tyvärr tar den slut på onsdag, men än så länge går det bra. Sitter i skuggan ute på altanen i Frillesås. Flickvännen min solar och jag surfar på nätet, lyssnar på MGMT och drar en cigg mellan varven. Har klätt mig i mina ledigaste kläder. En tunn Acne-skjorta, luftiga chinos och seglarskor. Underbart, underbart. För alla vänner i Värnamo, imorgon kommar eran store son att återigen sätta fötterna på småländsk jord. Bara några få av er är värdiga nog att kyssa mina fötter, resten får bära mig i min guldtron ner för Storgatsbacken och vifta med palmblad. Nej, nu ska vi inte drabbas av hybris, det blir en stillsam hemresa, drar antagligen till Rydaholm och hänger där på tisdagkvällen, fotboll och sånt ni vet. Onsdag jobbar jag några timmar, så ni kan hälsa på mig uppe på Doncen. På torsdag kör vi heldag tycker jag, fika, cigg, balen och möjligen några bärs i parken på kvällen. Vad säger ni, låter det bra?

Helgen har varit som den varit, bloggfri är väl ett bra ord att sammanfatta det hela med. Vad min kollega i huvudstaden gjort har jag ingen aning om, troligen har han varit ute på Trädgården och hängt i park. Vad jag vet är att han var på en liten tillställning i min lägenhet. Lite skumt att Simon är där men inte jag. Börjar vänja mig vid tanken att det inte blir något Stockholm för min del i sommar, det känns faktiskt rätt okej. På västkusten skiner solen i oförtruten takt, bara skiner och skiner. Gräset är brunt och havet är varmt. På tal om havet så badade jag i havet igår. Första gången på fyra år jag badade i ett hav, eller badade överhuvudtaget utomhus. Sen åkte vi iväg på ett stort studenttabberas i grannbyn. Tack vare lite gratisöl och gröna tuborgs sitter betonghjälmen hårt fastspänd på huvvet idag. Vilket innebär att jag skriver i liggande ställning med MGMT i högtalarna. Någon större inspiration att skriva har jag inte nu, ska fundera lite på saken vad jag ska författa senare. Sova vore rätt skönt.

Sitter hemma hos min flickvän igen. Har varit en runda inne i Sveriges andra stad och handlat lite diverse ting. Vi hade tänkt gå på någon Picknickfestival, men sket i det. Så hem kommer jag och läser vad som hänt med den här bloggen. Vad jag ser är att Simon, den lille mannen, sitter och listar upp vapen han skjutit med i sitt något torftiga liv. Ser hagelbrakare och älgstudsare, det är vapen för män, men slangbella och luftgevär, sådant sysslar barn med, mycket små barn, 2-5-åringar typ, Pilbåge är lite väl 1300-tal för min del. Så för att sätta det hela i perspektiv kommer en lista på de vapen jag avfyrat skarpa skott med (notera skarpa, inte lösa).

AK-5 (automatkarbin)
AK-4 (automatkarbin)
M-16 (automatkarbin)
AKM Kalashnikov (som AK-47, fast lite annorlunda) (automatkarbin)
KSP 58 (kulspruta)
Glock 9 (pistol)
K-pist (kulsprutepistol)

Så, nu kan ni jämföra vem i Svarte-Petters redaktion som har mest cojones!

/Sune

Jag tycker fortfarande att det känns konstigt. Liksom att sommaren får för sig att göra någon slags dunderentré i år. Visst brukar det vara en vecka i början av juni med strålande väder (sammanträffar oftast med studentveckan). Men framåt midsommar brukar vädret vara tillbaka med regn och allt sånt göttigt. Nu har solen legat på oavbrutet i jag vet inte hur länge. Gräsmattorna är inte gröna längre, de har intagit en mer gulnande färg. Snart har det gått så långt att jag faktiskt vill ha regn, lite regn för att ge den torra jorden en chans. Kollar på väderrapporter och alla säger likadant, högsommarvärme i minst en vecka till. Min kropp har inte anpassat sig till vädret än. Så fort jag stiger ut i solen börjar jag svettas, det är hemskt, hemskt, hemskt. I min drömvärld blir det aldrig varmare än 23 grader på sommaren, gärna lite moln men det ska vara precis lagom att traska runt i seglarskor, byxor och skjorta med uppkavlade ärmar. Det är sommar för mig, istället serveras jag en sommar i form av en kroatisk värme som glider in. Som vanligt kastar jag sten i glashus, när vintern är här kommer jag förlåta sommaren för att den var så jävla varm, det kommer jag.

Batterierna i datorn är på väg att ta slut, orkar inte dra fram laddaren. En uppdatering kring vår vän chauffören. Chaufför hade rätt, flickvän somnade på två röda, chaufför tog en kvart på sig. Chaufför tyckte det var lite obehagligt att köra bil bland 500 aspackade studenter som vinglade runt på gatan chaufför körde. Chaufför trodde han skulle köra på minst två, alla överlevde.