Svarte-Petter

I dag fyller jag 21 år. En liten reflektion över det vore kanske på sin plats. Det viktigaste skillnaden mellan 21 och 20 är, som Ida påpekat för mig alldeles nyss, att man får dricka i staterna. Nu är det alltså bara ekonomin som står mellan mig och en USA road trip. Annars tror jag inte att det är någon större skillnad. Jag har jobbat. Jag tänkte ynna mig något på sommar-rean för att fira den stora dagen. För kanske sjunde gången i år så begav jag mig iväg till byns lokala affärer och försökte hitta något. Naturligtvis fanns där bara skit med fyrsiffriga rea-priser. Blev sur, köpte hämtpizza och åkte hem och tänkte raka av mitt hår och gräma mig över min tråkiga födelsedag i pizzans böljande fetthav.

Efter en massa facebook-gratulationer och telefonsamtal så pekar det återigen uppåt. Tack så mycket för alla grattis mina vänner! Och ja, även familjen ringde mig och grattade men jag räknar nog in dem bland vännerna ändå. Nu känns det mycket bättre.

Här kommer slutet av South park-avsnittet då jag är Stan som berättar historiens sensmoral till ljudet av stråkar: Vad bevisade mitt besök/försök i klädaffärerna? Jo, att pengar inte är livet. Att det mesta som säljs bara är luft, porr och brutna löften. Därför läser jag till journalist- ett underbetalt men väldigt roligt yrke. Jobbet är det ställe man befinner sig på den mesta av ens vakna tid här i jordelivet. Varför inte då göra den tiden rolig om än man inte har råd att köpa den där förbannade 5:an i innerstan?

Men ja, jag rakade av håret ändå. Och åt pizza. Om det nu är någon som behöver veta det.

Helvetes jävla piss. Nu måste jag åka hem och ikväll ska jag arbeta. Jag är inte alls glad över detta faktum. Jag vill bara åka ut i skogen och skjuta ett rådjur rakt i fejjan. Kuken...

...och vad jag förbannar mig själv just nu att jag inte tippade på spansk seger. Har trott på Spanien i EM-final och vinst sedan början av juni. Till VM kan ni räkna med att jag ska tippa. Då tippar jag på att den ryska björnen har vaknat på riktigt.
EM summa summarum: En holländsk seger hade varit mycket roligare. Lika så en portugisisk. Men Spanien är det lag som aldrig underpresterar, så det är faktiskt ett rent mysterium att det har tagit de här 44 åren att vinna.

Om några timmar ska jag gå upp och jobba igen. Det känns hårt, speciellt efter 19 timmars helgsarbete bakom mig. Fast det har bara regnat och alla kompisar har jobbat eller varit bortresta ändå så att tjäna ihop en kvarts månadslön under en helg var rätt bra ändå.
Håller på att kolla in olika resepaket till Mallorca nu.

/Simon

Här ligger jag, Mattias Sunesson, i en säng. En säng jag tillbringat åtskilliga timmar i. Sängen står i Olivias rum. Den sängen har blivit lite utav mitt andra hem. I den sängen sover vi, tittar på tv-serier i, sitter vid våra laptops i, pratar om livet i. Vi gör i princip det mesta utom röker, skiter, äter och duschar i den sängen. Den här söndagen får jag tillbringa ensammen i sängen. Olivia är på jobbet och slutar om två timmar. I en större utsträckning slutar det med att jag sover till halv tolv, äter frukost ackompanjerat av GP-läsning. Framåt ett-tiden gör jag mig återigen hemmastad i sängen. Fäller upp kuddarna på högkant för att inta en bekväm ligg-sittande ställning med macen i knäet. Börjar med att läsa lite bloggar, kolla till men egen blogg, tittar till mailen, läser nyheter och tar en runda på Facebook. Nu känns det som allt är läst och jag vill ha hem min flickvän. Går ner en sväng till Konsum, säger hej till henne och köper ett paket tuggummi. Utväxlar några korta fraser till grannen som påtar i trädgården sin. Livet är rätt behagligt här, lite småidylliskt sådär. Härlig avkoppling från mitt allt annat än idylliska jobb. Här går det bra att ta det lite lugnt, försöka njuta av livet.

Ikväll är det final i EM. Ett EM jag erkänner att jag följt ytterst sporadiskt i år. Finns ett par givna anledningar till varför det blivit så. I början av turneringen var jag här i Frillesås och då min flickvän inte är jätteintresserad av fotboll kändes det dumt att sitta själv och kolla på fotboll istället för att umgås med henne. Sen var det hem till Småland där det blev en massa jobb, studentfirande och vänner att hänga med istället för att glo på burken. När väl kvartsfinalspelet drog igång blev det inte bättre än att jag jobbade stängning tre av fyra kvällar plus att den fjärde, lediga dagen, råkade vara midsommarafton då det lockade mera att dricka öl i gräset än att glo på Kroatien-Turkiet. Semifinal ett mellan Tyskland-Turkiet försökte jag se på men tack vara avbrott och total fysisk utmattning blev det att jag la mig någon gång i mitten på andra halvlek. Den andra semifinalen föll i kläm på grund av en resa till Frillesås. Men finalen, nu är det final och jag är ledig. Så självklart ska jag bevittna den matchen, till och med Olivia är lite entusiastisk inför detta. Vilket lag föredrar jag då ska gå segrande ur kampen? Givetvis Spanien. Tyvärr känns det som att Tyskland kommer ta hem det. De har av det jag sett visat på en förmåga och spreja guld på bajs. Mot Turkiet var de ibland utspelade men ändå vann de. Nu är dock motståndet bättre. Spanien har en av världens bästa målvakter (till skillnad från Turkarnas reservmålis som inte riktigt kunde värdera situationerna), mittfältet är med stor sannolikhet det mest spelskickliga i hela världen (ibland för spelskickliga för sitt eget bästa). Och Torres på topp är alltid Torres. Ge han en målchans och den sitter väldigt ofta i buren. Men Tyskland är alltid Tyskland och ja, det är inte mer att säga om det. Men jag ska hålla tummarna för Spanien, de förtjänar faktiskt en seger, det gör de.

Så, vad har annars hänt i helgen? Jo, i fredags var det en sväng till Göteborg på schemat. Det blev en lång sväng. Innefattade ett besök hos en tatuerare (för övrigt den fräschaste tatuerarstudion jag sett), öl på några ställen, mat på några andra och lite, lite springande i affärer. Bara rea överallt, jag mår dåligt av rea, har alltid gjort så. Lördagen inleddes med att vi stressade iväg till en loppis ute på en gård. Där var det sannerligen idylliskt. Jag hittade en lie för 200 spänn jag fingrade lite på. Var rätt sugen på att köpa den men höll hårt i mina små slantar. Istället skrattade vi åt de "moderna och hippa" 40-åriga damerna som sprang runt i vita converse-skor och Odd Molly-kläder, haha, gissningsvis från Onsala, (för er som inte har koll på geografin och klassuppdelningen här i trakterna säger jag kort, Över medelklassområde. Har fostrat bland annat Tough Alliance). Vidare in till Kungsbacka för lite second hand-spaning och matintag. Kvällen blev ett litet antiklimax men det blev väl rätt mysigt till slut. Olivia fick platta mitt hår och sen drack vi lite vin och tittade på Big Love innan vi somnade in. Livet är väl allt bra härligt ibland

Efter den hårda veckan som ovan lagerarbetare och morgondagens inventering på typ 16 timmar så är det lätt att modet faller lite. Som tur var så gick jag in på Tramps like us-bloggen på Cafés hemsida. Där fanns en film på strax över minuten långt. 76 sekunder ren kärlek som bara träffar mig rätt i hjärtat.




Hur många av er cyniska människor tänkte att lejonet skulle käka opp dem?

Fredag är det tydligen idag enligt alla världens samlade kalendrar. En lika ledig fredag för mig. Börjar återfinna i mig i ett hyfsat vanligt liv igen. Under de tre föregående dagarna har jag varit på jobbet hälften av tiden (inte vakna tid, utan all tid). Tisdag-Torsdag såg ut såhär:
Vakna klockan fem.
Åka till jobbet
Jobba
Komma hem
Vara så trött att jag nästan spyr
Somnar vid åtta
Vaknar vid fem
Åker till jobbet
Jobbar
Åker hem
Betalar räkningar
Tittar lite på fotboll
Orkar inte se hela matchen
Somnar
Vaknar vid fem
Åker till jobbet
Jobbar
Slutar jobba
Åker till Frillesås.

Visst ser mina dagar jävligt spännande ut? Så om ni har något förstånd är det inte så svårt att greppa att livet de senaste dagarna varit ett rent helvete. Lyckligtvis har jag en flickvän och hos henne är jag nu. Sitter vid köksbordet och skriver lite för er, våra läsare, som blivit något svältfödda på texter från Svarte-Petter. Idag ska vi in en sväng till staden Göteborg, det kan mycket väl sluta med att jag kommer komma hem med en tatuerad flickvän, vi får se lite hur det blir med det. Tycker det ska bli trevligt att gå lite på stan. Framförallt gillar jag Haga och Magasinsgatan, där är det inte så mycket folk men ändå fint och så. Påminner mig ytterst lite om Sofo. Hoppas det blir mat på någon uteservering ifall vädret tillåter. Börjar bli lite alkoholsugen men vi velar om vi ska ta det ikväll eller imorgon?

Dags att ta en koppa kaffe och en ciggis på det.

Lev väl kära vänner!

/Sune

Igår blev jag överkörd av en långtradare
Idag dundrade ett tåg över min arma kropp.

Därav inget bloggande.

Plus att min ekonomi gör mig väldigt deprimerad för tillfället.

Nu var det både länge sedan jag skrev här, men samtidigt länge sedan jag tänkte att jag borde sluta vara så ordentlig. I dag är det onsdag och jag tror att sju eller åtta personer har ringt mig under dagen. Har svarat på alla samtalen samt ringt rörmokare å föreningens vägnar. Allt detta medans jag jobbat och kört truck. Övertid i dag också. Träffa folk hit och ditan, hämta grejer, lämna grejer, ringa och öppna dörrar, få uppbackning för att jag inte orkat ta itu med portvaktssysslorna.
Tack gud. När lönen kommer ska jag åka på helpensionscharter till Mallorca helt själv och läsa serietidningar. Sen ska jag åka hem till människobyn igen. Hejdå.

Ledig måndag idag på schemat. Känns grymt välbehövligt om jag får säga det själv. Ända sedan hemkomsten har det varit ett fasligt flängande runt om i Sverige känns det som. Jobb, mer jobb, fest, fika, midsommar i Frillesås och studentfirande. Därav tycker jag att det är på tiden att jag får en chans att komma igen. Håller på och tvättar kläder för fullt, härligt att få förfoga över en tvättstuga som bara är min, min, min och inte behöva dela med 600 andra. Uppstigning vid 8.30 då mor ringde på utsatt tid för väckning, smidigt system det där. Hela morgonen och förmiddagen har jag varit ensam vaken i huset. Mina två småbröder har någon slags giganternas kamp om vem som kan sova längst. Än så länge är det dött lopp. Funderar starkt på att plocka fram grytlocken så det tar hus i helvete här. Ska fundera lite på saken de närmaste minuterna. Till mitt sällskap har jag en moloken hund bara. Det enda hundskrället gjort är att ligga vid ytterdörren och vänta på att matte ska komma hem, vilket hon gör om cirkus två timmar. Meningslöst liv den hunden måste ha. Nu gör det inget för den är så söt så jag smälter. Vi tog en liten promenad i parken innan, lite liv fick den då och jagade pensionärer i rullatorer. Såhär ser vi ut idag, jag och vovven



Så vad ska ajg göra idag då? Funderar starkt på att lägga mig i soffan och klämma lite "Snabba Cash", har inte blivit så mycket läsande än under sommaren. Dags att börja nu känner jag. Så jag får be om att få återkomma senare under dagen med något matnyttigt. För er som undrar är Simon i gruvan fram till sex-snåret.

Regnet faller utanför fönstret. Temperaturen kämpar sig knappt ovanför 13 grader. På kalendern står det den 22 juni, sista dagen på vecka 25. Svensk sommar slår aldrig fel. Vi kan klaga oss trötta på den men jag kan tycka det är vackert. Regnet är inte genomträngande, bara mjukt, stilla och lugnt. Lite regn kan vi gott behöva efter en månads torka. Finner det rätt bra att marken får lite vätska så gräset kan bli grönt igen istället för den äckelbruna ton det fått. Personligen går jag runt i ett tomt hus. Om några timmar kommer familjen hem efter traditionsenligt firande på Torpkonferensen utanför Örebro. Fick ett sms från storebror igårkväll där han skrev att Hammarbys store målspottare Paulinho stod i talarstolen tillsammans med en mindre nogräknad brassegnagare och talade. En timma senare pep det till igen och då hade bror min hälsat på självaste Paulinho, ibland är herren snäll mot det trogna. Så mina sista timmar i ensamhet härute i de småländska skogarna har jag ägnat mig åt kvalitativ livsnjutning. Det innebär att sova två timmar för länge, äta frukost med Värnamo kommuns nya reklamblad för sig själva, "Hemmvid". Okritisk skit är väl en bra sammanfattning. Politiker och tjänstemän ska ägna sig åt att dupera sina väljare och skattebetalare, de lyckas rätt bra i den där tidningen. Bryggde mig själv lite kaffe och tog med mig en kopp ute i regnet. Tände mig en cigarett, drack kaffet under balkongen hos grannhuset. Funderade över livet i vanlig ordning, drömmer mig framåt. Saknade Stockholm en del, tänkte på Skrapan. Kom på att jag behöver DN nu. Ska adressändra om den imorgon. För är det något jag saknar just nu är det något som utmanar mitt intellekt lite. Veckorna här i Värnamo gör mig avtrubbad, får mig att tappa skärpan med all skit. VN duger inte ens som dasspapper. Läsa på webben är inte samma sak, det fungerar liksom inte.

Ska packa iväg mig själv till jobbet alldeles strax. Som vanligt ställer jag in mig själv på att det kommer balla. Söndagar brukar göra det, alldeles för ofta. Efter den här kvällen är första hela veckan avklarad. Efter det är det bara sex veckor kvar att knega. Det kommer nog gå bra ändå, om jag överlever.

Så var äntligen midsommarhelgen över. Läser i tidningen om alla olyckor, våldtäkter, dödsfall i trafiken och urartade fester. Lugnaste stället för att undvika stöket är- i storstäderna.
Midsommaraftonen spenderades med hundpromenad med Bronners bulldog ute på Islandstorget. Vi drack en rom & cola var och kollade på den stördaste fotbollsmatchen jag har sett.

Intervju med Calle Sundevall på Stureplan.se om midsommarhelgen:
"Vad vill du inte göra i helgen, och varför? – Vara kvar i stan, såklart. Jag fattar inte folk som är kvar innanför tullarna på midsommar. Å andra sidan är det bara kreddfolk som är kvar. Har de kämpat i 19 år för att komma innanför tullarna så är det förståeligt att de inte är så sugna på att resa utanför igen, töntarna."

Stämmer kanske alltför väl. Vi var en trogen skara lantisar igår bestående utav mig, Drago, Oskar och Offe som peppade upp varandra hela kvällen på en solig balkong på Gärdet. TIll trädgården skulle vi. Vi drack vin och lyssnade på Jamie T, partyskjortan var på. Sen kom smällen på käften!
Ut över bron mot Kungsholmen så såg vi att Trädgården såg märkligt öde och tom ut. Vi var som Tjeckien i sista minuten på fredagens förlängning, innan Turkiet kvitterade. Ett samtal med folk vid dator och en taxiresa senare befann vi oss på Odenplan. Tomma gator och en piketbuss poliser som drack en stilla kaffe på Burger King gav oss hinten om att under midsommar så är det ute på glesbygd'n som det händer. Köpte en burgare och gick hem.


Jag och Ludvig. Foto: Erik Bronner


Midsommarstök på Islandstorget. Jag la olika sorters sniglar på varandra. Foto: Simon Hjälmefjord

Igår kollade jag på Sex & the City med Linn. Det är många killar som spyr ut sin avsky mot den tv-serien. Helst borde jag kanske ställa in mig i samma klagokör, hade passat min nya manlighet mycket bättre nu i min sommarkarriär som truckförare. Men jag tycker faktiskt att SatC är en bra serie, fast Ari Gold saknas något oerhört. Sen kom jag första dagen på nya jobbet med avskavd rosa nagellack på fingrarna. En serie som däremot borde få mer skit på sig det är Gossip Girl. Tillrättalagt, svordomscensurerad serie om amerikanska överklassvin. SatC-tjejerna har i alla fall själva tjänat ihop pengarna de betalar Prada-väskorna med. Och så får man se tuttar.
När Linn har tvingat i mig några avsnitt och en långfilm SatC ska jag kolla på Generation Kill med henne under Juli. Där har vi en serie för män.

/Simon

Aaah, en sådan resa fick jag vara med om idag. En resa rakt från himlen långt ner i helvetet. Den tog ungefär två timmar. Min vän på vägen, vita faran, gick som ett skott och sen var det jobb, jobb, jobb. Fick inleda dagen med att köra i 140 ner till Ljungby i en Skoda. Efter att ha kuskat landet runt i en gammal Golf kändes den bilen som en leksak med all plast och skit. Vinglig som fan var den med. Klarade inte riktigt av det blåsiga vädret utan bilen krängde ibland otäckt mycket ner hastighetsmätaren närmade sig 150. Överlevde gjorde jag och jobbet gick väl bra, rätt lugnt och så.

Midsommaraftonen då? Jovars, det var väl trevligt. Mest frustrerande var det väl att inte få dricka kopiösa mängder alkhol utan att jag fick hålla mig i skinnet. Vilket jag oväntat nog lyckades med, fast jag var nere i ölpåsen och fingrade ett par gånger innan jag kom till besinning igen. Men min underbara flickvän gjorde det mer än värt så det spelar ingen roll. Det var i alla fall den kortaste visiten jag haft i Frillesås.

Jag funderar på att skriva en bok, vad ska den handla om? Ge mig tips, nuuuu!

I Sverige är det vanligaste firandet av midsommar knutet till dans kring en midsommarstång - en lövad och blomprydd stång eller påle med en kransförsedd tvärslå. Man bildar ringar och dansar kring stången, medan man sjunger de kända lekvisorna. Midsommarstången kom troligen till Sverige från Tyskland på 1300-talet eller 1400-talet. Den kallas även majstång, vilket kommer av det åldriga ordet 'maja' som betyder löva.

Att ha en blomsterkrans i håret är vanligt under midsommar, främst bland barn och kvinnor, men även bland män. Man kan binda dem med björkris eller ståltråd som bas och sedan fylla på med blad och blommor.

Knutet till midsommar finns också en stark tradition av firande och alkoholkonsumtion, vilket gör midsommarhelgen till en av de tidpunkter på året då mest fylleri och bråk inträffar. Det myckna resandet omkring helgen, då också många påbörjar sin semester, gör dessutom helgen till en av de mest trafikskadedrabbade.

Källa: Wikipedia

Simon, jag tror det har något med att det är kring midsommar som solen är uppe som längst. Och detta måste firas förstår ju alla. För barnen innebär det att de tar på sig kransar på huvudet, ser ut som Julius Ceasar och dansar till "små grodorna" runt en enorm fallossymbol. För de lite mer vuxna är det mest en ursäkt från att dricka tre eller fyra nubbar för mycket. Antar att det under midsommar någonstans blir break-even när det kommer till bråk och oönskade barn. Ändå en rätt bisarr företeelse det här. Ur en strikt personlig synvinkel har midsommar inget med ovanstående att göra. De första tjugo åren tillbringade jag midsommarafton på en stor slätt utanför Örebro tillsammans med några tusen andra kristna vilket leder till att superiet aldrig var något jag fick se, bara något att läsa om i tidningen. Min första midsommar utanför kyrkans våld tillbringade jag i en vaktkur vid ett berg i norra Skåne, ingen sprit där heller. Första suparaftonen var 2006 då kvällen slutade med att Offe eldade upp Mickes skor med motiveringen "de var ju så jävla fula". Förra året var jag och Frida hemma hos min favoritchefs bästa kompis med familjer och sånt. Blev lite småpackad och busade med barnen, gemytligt, svenskt och fint. I år ska jag tillbringa min midsommar på Västkusten med min käresta, hur jag hamnade här är lite spännande det med.

Jobbade stängning igårkväll. Var klar kring halv två mitt i natten. Bara dundra in i vita faran och köra hem till Ryet. In, duscha, packa och låsa igen. Vita faran stod startklar och vi dundrade iväg, jag och faran, mot Frillesås. Ett mellanstopp på OKQ8 bredvid jobbet för bensin, mat, kaffe och cigg. Sätta på datorn i passagerarsätet och koppla fast det med säkerhetsbältet. Sen 120 blås ut på vägen. Enligt egna upplevelser är väg 153 mellan Bredaryd och Varberg väldigt otrafikerad mellan 03.00 och 05.00. Mellan den tiden möte jag endast ett ekipage och det var en moped med två killar på. Fick även sällskap av en ambulands mellan Ullared och Rolfstorp. Jag satt där i vita faran och såg gryningen komma. Stannade på en parkeringsplats mitt ute i ingenstans, gick ut och lyssnade på fågelkvittret ackompanjerat av en cigg. Ibland är faktiskt Sverige rätt fint. I det ögonblicket kunde jag glömma FRA och fotbollen, bara njuta av att vara vid liv. Snart ska vi grilla och ikväll blir det några onda kalla, inte för många bara, ska köra hem imorgon igen. Ytterliggare ett stängningspass då och ett till på söndag. Längtar mer tills nästa helg, den ska tillbringas där jag är nu, fast i lugnare tempo.

Jag verkar leva mitt liv efter de lika klockslagen. I veckan är jag borta från hemmet fem till fem. Efter fyra dagar med uppgång klockan fem och sammanlags sexton timmars sömn så var jag väldigt groggy igår. Drog en skön tio-tio sömn i natt. Gick alltså upp klockan tio, kollade i kalendern och där stod det att det helt plötsligt var midsommarafton.
Städade 180 trappsteg, käkade rester och läste recensionerna av Jiggas konsert på Globen igår. Jag älskar Jay-z.
För nostalgins skull dundrade jag ned en tre album på datorn. Reasonable Doubt är en fantastisk skiva men ingenting kommer toppa Ain't No Love (in the heart of the city) som för övrigt är världens bästa låt. Ikväll är det ingen kärlek i stan, det är bara gapande tomma gator och stängda butiker.

För att spä på känslan av de öde gatorna läser jag Garfield minus Garfield-serierna. Tydligen är det en kille i USA som har som projekt att ta en massa katten Gustaf seriestrippar och helt enkelt retuschera bort alla andra karaktärer i serien utom ungkarlen Jon. Det som är kvar är Jon som går omkring och pratar med sig själv och serien blev helt plötsligt mycket mera nattsvart och tragikomisk.

kväll ska jag och Bronner ta en öl eller två på söder. Jag hoppas på att det blir två stycken. Min kollega Dragan skulle ta hand om sjuk flickvän, Dave skulle köra buss hela helgen. STHLM-Kenny har köpt en bunk Hickorysås som han ska lapa i sig. Östersundsmaffian ska ha bjudning. Klasskompisarna har jag ingen aning om, gissar att det snart dyker upp en klassöl.

P.S. Vad är det vi firar på midsommar? Har det någonting med kuken man dansar kring?

P.S. 2: Vad är det vi firar på nationaldagen? Något med Gustav Wasa? Ellr är det kuken här också? D.S.

Vakna sent. Eller sent och sent, klockan var väl 10.30. I rådande dagsläge är jag mer van att gå upp vid fem. Så sovmorgon, det behövdes. Kroppen känns seg, sliten och allt trots att jag bara jobbat två dagar. Idag vankas det än mer jobb, idag är det en av de värsta kvällarna under hela året på jobbet. Kvällen innan midsommarafton, fi fan säger jag bara. I mitt huvud har jag projicerat fram två scenarion över kvällens förlopp. Antingen är vi alldeles för mycket personal i förhållande till försäljningen (minst troligt) eller så blir det en total överkörning där åtminstonne två tredjedelar av personalstyrkan önksar sig till en annan värld, minst två gånger under kvällens gång, (stor sannolikhet).

Blir en hel del skrivet om jobbet och just nu är det rätt normalt eftersom det tar upp mer än 75 % av min vakna tid. Vet att jag borde skriva något om FRA-lagen och om svenska fotbollslandslaget. Så lite kort om det innan jag ska till jobbet.

FRA-lagen: Vad var det som hände egentligen? Först skulle några "rebeller" i alliansen rösta ner förslaget, men efter att ha "fått" igenom några små ändringar som vad jag uppfattar är av mindre relevans i det stora hela. Efter det gick de iväg med svansen mellan benen och röstade ja. Annie Johansson, en av de centerpartister som visat mest "motstånd", kommer ifrån Värnamo. Gammal klasskamrat till min storebror bland annat. Jävla ynkrygg och Stasi-medarbetare, en skam för staden, man skäms ju. Jag mår uppriktigt dåligt bara jag tänker på att jag snart inte kan mejla, ringa eller sms:a utan att någon glasögonprydd FRA-snok kan se vad jag gör. Nej, nu har ju Sossarna ytterliggare slagläge inför valet, kampanja på att ta bort lagen så får ni säkerligen en hel journalistkår på eran sida.

Fotbolls-EM: Igår var det förhoppningsvis sista gången vi såg Lagerbäck sitta och muttra på Sveriges bänk. Så dåligt Sverige spelade var ju helt sjukt. Mot Spanien visade vi ändå upp ett bättre spel, åtminstonne i första halvlek. Mot Ryssland var vi bara genomusla. En turnick i ribban var typ det enda som de lyckades åstadkomma. Spela med en Johan Elmander som var utjagad redan efter 60 minuter och med Seb Larsson på bänken är tjänstefel. Jag har så mycket att skriva om allt som är fel med Lagerbäck, hoppas han skäms ordentligt. Visserligen, Sverige är inget stort land, men vi har ändå ett hyfsat spelarmaterial, men då krävs det bannemig en coach som kan ta tillvara på det materialet också, där har vi Lagerbäcks jävla pärmar istället.

Kan skriva några spaltkilometer om varje punkt men det får bli en senare gång, eller nog aldrig. Jobbet kallar och imorgon tar jag vita faran till västkusten tror jag bestämt. Hejdå

Egentligen är har ni läsare en ursäkt att utkräva av oss. De senaste veckorna har den här bloggen förfallit och blivit en bisyssla av låg rang. Tyvärr har det sin naturliga gång för oss. Vi har börjat arbeta, vilket innebär att våra inte allt för hårda livsvillkor som studenter finns kvar. Istället är det nio timmars arbete per dag (För min egna del sällan mindre än tio). I detta sker en anpassningsperiod där nya vanor ska tillämpas och under perioder som den här kommer skrivandet i kläm. Nu är det jobb och träffa människor jag träffat alldeles för lite det senaste året som står på schemat.

Sen skrev jag om schemat lite. För det finns en person jag vill träffa mest av alla. Så min midsommar ska tillbringas på landets västra sida, jag blir så glad bara jag tänker på det. Hon är bäst och finast, bara så ni vet.

Vilket är Josef Fritzls favoritbröd?

 - Källarfranska

För de utomstående verkar kanske inte en sådan här rubrik särskilt kul. Men för oss från Finnvedens Gymnasium, årgång 87 är det desto roligare.



I tre års tid kallade vi en klasskompis för Smygarn. Egentligen heter han Christoffer och är idag en rik lastbilschaffis. Men då gick han tyst bakom oss andra i klassen i korridoren. När man vände sig om så stod Christoffer plötsligt där och man hoppade till. Det var då jag kom upp med det självklara, men lite torra namnet Smygarn.
Det roliga var inte detta såklart. Det roliga var att vi hemlighöll öknamnet för Smygarn och alltid kallade honom för Christoffer när vi pratade med honom. När vi pratade om honom så var det Smygarn och så förblev det under hela gymnasiet tills några golare i pararellklassen helt öppet började säga Smygarn till Christoffer.
Då sprack bubblan. Men fortfarande så vet ytterst få att det var jag som skapade monstret Smygarn.

/Simon

...sitter Svarte-Petters korre i Småland och lyssnar på "Weekend Wars" med finaste MGMT. För honom är det livskvalité. I övrigt har han ägnat dagen åt att bära barn. Imorgon är det uppdrag, uppstigning kring fem-snoken. Disciplin, inte Svarte-Petters starkaste sida.

Någon som kom ihåg Seven-serien jag körde för någon månad sen då jag gick igenom några av dödssynderna? De andra dödssynderna känns mycket medeltida. Den sista synden har jag sparat till nu. Likgiltighet kallas det.
Sensmoralen i ett South Park- avsnitt var att drogen Cannabis gör dig likgiltig och förstör din hunger och dina drömmar att ta dig framåt. Fram tills på slutet så hade panikslagna föräldrar till Stan, Butters, Cartman, Kyle och Kenny varnat för hur livsfarligt det är med cannabis, att det är rent gift och dödar dig. En skröna jag har hört är att det finns bara ett dokumenterat dödsfall på grund av Cannabis, och det var en kille som fick en 80 kilos haschkaka i huvudet.

Återigen till saken. Jag jobbar på lager. Jag pendlar till lager 90 minuter om dagen. När jag kommer hem på kvällen och har handlat mat, diskat och skött portvaktssysslorna så har jag ont i knäna. Och i huvudet. Nu sitter jag och bloggar mest för att kunna fylla text här och hålla bloggen uppdaterad. Låt vara att det mesta är nonsens, men hey! Nonsens är vad bloggar ska bestå utav.

Nu ska jag äta mat och kolla på Six Feet Under. Sen är det dags att sova så jag orkar gå upp kl. 05.00.

Ni får förstå att ibland är det svårt att hinna med att blogga. Sen sist jag skrev har jag bland annat varit i Vetlanda, fotat festklädda människor, firat student, fångat en hund med hjälp av fotbollsmålvaktsteknik, jobbat, bott i Karins hus, druckit whisky, träffat vänner, ätit pizza, sett åtta avsnitt Seinfeld på rad, sagt Fritzl minst hundra gånger, träffat Offe, druckit för mycket kaffe, gått upp klockan fem på morgonen, saknat min flickvän något överjävligt, cyklat genom hela Värnamo, jobbat elva timmar, haft massa ångest, skrattat rätt mycket, tittat på fotboll och suttit väldigt lite vid datorn.

Vad jag egentligen vill säga vet jag inte. Jag är trött, har lidigt av viss sömnbrist de senaste nätterna. Kan skylla på vänner med dåligt alkoholsinne och okristliga jobbtider kombinerat med korkhet. Nåväl, mina senaste dagarna har varit en bergochdalbana i känslor. En liten resa:

Jobba = kass
Studentfest med endast kristna deltagare = vara på främmande planet
Dricka alkohol med vänner = glädje och lycka
Flickvän ringer från Håkans konsert när han spelar "Det är så jag säger det" = lipen
Sitta bakfull i en bil och höra "Fulla för kärlekens skull" = minnen, nostalgi, ångest

Jag ger mig själv skrivförbud nu, hade tänkt mig en analys av "Fulla för kärlekens skull", men jag spar det tills en annan gång.

Första dagen på jobbet avklarad dårå. Gick upp mitt i natten kändes det som. Sen kilade jag över stock och sten och steg på mitt pendeltåg. Det gick faktiskt rätt ok ute på Tretti.se. Körde omkring i truck halva dagen och glassade. Känns skönt att samtalsämnerna på rasterna inte skiljer så något från vad vi pratar om under skolans raster. Speciellt nu under EM så är det så klart fotboll som gäller.

Det blir en lite spridd och okonstruerad text nu. Har ingen röd tråd att prata om. Möjligen en planerad utlandsflytt om FRA-lagen går igenom i morgon. Sen kommer jag hem till valet 2010 och röstar socialdemokratiskt. Men det var inte de sorgliga sakerna jag ville ta upp. Utan att vi inte behöver vänta på att Aldrig Fucka Upp kommer på pocket. DN bjuder här på boken i ljudform, perfekt att lyssna på pendeln ner till Haninge.

Hemkommen efter en fullsmockad studenthelg långt in i hjärtat av Småland. Nu är jag trött, hungrig och eländig över jobbångesten. Semestern är officiellt sett slut, i morgon börjar jobbet och pågår typ fram till skolan startar i augusti igen. Med mig på pendeln mot Haninge har jag minnerna av helgen. Nedan är jag utklädd till en heterosexuell man som betalar sina räkningar i tid. Hejdå.


Foto: Rebecka Abel

Den som har något komiskt att anmärka över storleken på mitt huvud i förhållande till resten av kroppen gör sig icke besvär. Då kommer jag att få något mörkt i blicken och vi måste talas vid med hjälp utav rottingen.

Har varit i Småland i lite över ett dygn. Jag vill redan härifrån, jag mår dåligt, jag vill spy. Var inne i Värnamo och träffade goda vänner jag inte sett på länge. Det var trevligt, kul att se allesammans. Men när jag skulle sätta mig i bilen för att köra hem kände jag att jag bara ville sätta mig i bilen och gråta. Så dåligt är det, har fortfarande spykänslor. Imorgon ska jag jobba igen, kanske bäst att bara jobba bort all skit. Stänga av tankarna på ett vettigt och anständigt liv. Innan jag vände hem har jag tagit lätt på saken, tänkt att det kommer vara lugnt, jag har gjort det här förr. Så jag har bedragit mig, något så in i helvete. Jag saknar Stockholm, till och med så mycket att jag saknar trängseln på Götgatan klockan 17.30. Och sen vet jag att min flickvän är på Hultsfred och har askul. Då hamnar man här, välkommen till depressionen liksom. Vill inte ge upp redan, fast kamplustan är svag, mycket svag. Mina vänner här, ni får se till att jag överlever det här. Ni är de enda som kan rädda mig från total undergång. Fan vad deppigt det är att vara "vuxen", fan för det. Nu ska jag sova, imorgon uppgång 05.00, självmord bara det. Bara dra täcket över huvvet och storböla, hejdå

Det verkar som om jag överlever dagen trots allt.
Den 17 juni röstar Sveriges riksdag igenom det nya lagförslaget om En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet

Om inte politikerföraktet fanns innan så börjar det så sakta växa fram om riksdagen röstar igenom den här lagen. Då är det inte bara borgliga alliansen stenarna ska kastas mot, utan även oppositionen. Centerpartiet, det lite bonnigare alternativet verkar ha lite stake i sig. Fredrick Federley är en av mina favoriter bland riksdagsmännen. Inte för att han är bög eller röker, utan för att han gått med i facebook-gruppen "Centerpartister mot FRA-lagen."
Funderar allvarligt på att rösta på centern 2010.

Bakgrund: En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet är den maskerade rubriken på vad som egentligen är hur Sverige går in till att bli en informations-diktatur. Skrivs lagen in får Försvarets radioanstalt full rättighet att läsa all elektronisk information utan domstolsbeslut eller misstankar om hot mot rikets säkerhet.

/Simon

Inatt drömde jag att jag skulle dö.
Idag på morgonen när jag åt frukostmackan så såg jag hur det var blod över osten. Kände i munnen och visst var det så. Det rann blod ur min mun. Jag tror nog att jag håller på att bli lite sjuk. Förmodligen cancer.
Nu ska jag ut och köpa c-vitaminer.

Förutom att jag kommer sakna min flickvän när jag far härifrån imorgon så är det havet. Kom nyss hem från ett litet kvällsdopp i ovan nämna hav. Fan vad skönt det var, jävlar i havet. Vi ska återvända dit imorgon för att bada (jag) och sola (flickvän). Sen far jag hem till Småland för att träffa alla bröder och mina käraste mormor som är på långväga besök, hela vägen från Luleå har hon åkt, lilla mormor. Det ryktas om att det ska bjudas på pitepalt, Mattias säger "mumma".

Märker att min gode vän Simon har svårt att anpassa sig till semestern. För mig är det rätt solklart vad det är som spökar. Hör och häpna, det är dvärggenerna som driver Simon till vansinne. Han behöver sin grotta att gå ned i för att hugga i sina stenar. Vandra ner i grottan med sina sex dvärgvänner, vissla och äta på sitt eget skägg. Tur är att pajken snart ska få ett arbete att gå till, lagerbiträde. Ett jobb för män, ett jobb för dvärgar. Måste se roligt ut ner Simon bränner runt på sin truck. Det enda man ser bakom ratten är en mössa som sticker upp och ett vitt skägg som fladdrar i vinden.

För min egen del går det alldeles utmärkt med semester. Tyvärr tar den slut på onsdag, men än så länge går det bra. Sitter i skuggan ute på altanen i Frillesås. Flickvännen min solar och jag surfar på nätet, lyssnar på MGMT och drar en cigg mellan varven. Har klätt mig i mina ledigaste kläder. En tunn Acne-skjorta, luftiga chinos och seglarskor. Underbart, underbart. För alla vänner i Värnamo, imorgon kommar eran store son att återigen sätta fötterna på småländsk jord. Bara några få av er är värdiga nog att kyssa mina fötter, resten får bära mig i min guldtron ner för Storgatsbacken och vifta med palmblad. Nej, nu ska vi inte drabbas av hybris, det blir en stillsam hemresa, drar antagligen till Rydaholm och hänger där på tisdagkvällen, fotboll och sånt ni vet. Onsdag jobbar jag några timmar, så ni kan hälsa på mig uppe på Doncen. På torsdag kör vi heldag tycker jag, fika, cigg, balen och möjligen några bärs i parken på kvällen. Vad säger ni, låter det bra?

I trapphuset:
Fransson på ettan: Hej.
Jag: Hej.
Fransson på ettan: Städar du idag igen?
Jag: ja, det är mycket nu. Det måste verka som om detta är det enda jag gör.
Fransson på ettan: Ja, sopade inte du här häromdagen?
Jag: Nä...eller jo. Det gjorde jag ju!

Har haft en svår natt bakom mig, med sömnproblemen. Speciellt så här års när det är så varmt. Speciellt i den här lägenheten när jag sover i en loftsäng six feet above. Värme stiger som bekant uppåt. Därför har jag legat och svettats som en gris halva natten. Vridit mig fram och tillbaka, snurrat in mig i mina lakan. Tände lyset, gick upp och drack vatten. Kollat på Svt24. Släckte lyset, försökte somna. Tände lyset igen, läste Neil Strauss Jenna Jameson biografi. Släkte lyset. Förbannade sommar.

Sen ringde klockan och det blir äntligen morgon. Jag älskar morgonar, bästa tiden på dygnet. Lira omkring i morgonrock, lyssna på P1 medans jag gör min frukost. Sen stänger jag av radion och påbörjar första sleven a-fil tillsammans med att läsa DN:s ledare.
Nu kommer tiden ikapp mig. Egentligen har jag semester men har så dåligt samvete över alla portvaktstjänster som ska göras. Jag fattar ekvationen över min orolighet nu. Så fort jag är ledig hittar jag på nya saker som måste göras och mår dåligt fram tills det är gjort. Har jag saker att göra blir jag stressad av att jag skjuter upp på sakerna. Det verkar som om jag är dömd till ett liv av stress och orolighet. När jag går i pension kommer jag tuppa av, av bara chocken. Eller göra som morfar, och köra på fullt ändå, trots vad några oranga kyvert säger.

Förresten är sommarens musik varken krautrock eller yachtrock. Det är reggae. Lyssnar på Jah Cure nu, den gamle våldtäktsmannen. Han är läskig. Men hela karibien är läskigt, långt ifrån Red, red wine med UB40. Har läst någonstans att i karibien mördas flest folk per capita i hela världen. Hälften av Trinidad & Tobagos BNP kommer från knarkexport, rätt upp till Miami och resten av västvärlden.



Jah Cure- Longing For

Från och med torsdag klockan 16:00 så har jag semester. Vid det klockslaget lämnade jag in min allra sista skoluppgift för den här terminen. Sen dess har jag varit i solen nästan konstant, mer eller mindre ofrivilligt. Igår var det frivilligt när jag, Drago, Malin och Disco drack rosévin och åt pizza i Hägerstensåsen. Sen blev det Trädgården för resten av kvällen, vilket var grymt kul. Snackade skit med folk från Östersund, Sundbyberg, Sandviken och Småland. Alla väderstreck samlades för att dricka öl och fira in sommaren.

Idag däremot, så har jag, väldigt ofrivilligt, varit i solen i runt tre timmar. I 31 graders hetta och med vätskebrist så har jag snickrat ihop en blomlåda på innergården. Det var mindre kul. Jag såg stjärnor och kröp på knäna. Tur att det bara verkar vara jag och min gode granne Fransson som är hemma just nu. Vi kan dela rätt mycket av våra privatliv eftersom vi bor vägg-i-vägg och hör minsta fotsteg och bajsplupp genom de tunna väggarna.
Därför gjorde det inte så mycket att han fick se min uppenbarelse på innegården. Jag gick omkring i ett solkigt linne, svett över hela kroppen och blomjord på pannan. Nu svartnar det för ögonen tror jag, jag hör av mig om jag överlever dagen.

Söndagens visdomsord: Den som inte arbetar ska inte heller äta.
På Smålandsposten var det någon som hade satt upp en lapp med de orden. Jag log när jag läste det, samtidigt som jag blev lite nervös och började jobba.

/Simon

Helgen har varit som den varit, bloggfri är väl ett bra ord att sammanfatta det hela med. Vad min kollega i huvudstaden gjort har jag ingen aning om, troligen har han varit ute på Trädgården och hängt i park. Vad jag vet är att han var på en liten tillställning i min lägenhet. Lite skumt att Simon är där men inte jag. Börjar vänja mig vid tanken att det inte blir något Stockholm för min del i sommar, det känns faktiskt rätt okej. På västkusten skiner solen i oförtruten takt, bara skiner och skiner. Gräset är brunt och havet är varmt. På tal om havet så badade jag i havet igår. Första gången på fyra år jag badade i ett hav, eller badade överhuvudtaget utomhus. Sen åkte vi iväg på ett stort studenttabberas i grannbyn. Tack vare lite gratisöl och gröna tuborgs sitter betonghjälmen hårt fastspänd på huvvet idag. Vilket innebär att jag skriver i liggande ställning med MGMT i högtalarna. Någon större inspiration att skriva har jag inte nu, ska fundera lite på saken vad jag ska författa senare. Sova vore rätt skönt.

Sitter hemma hos min flickvän igen. Har varit en runda inne i Sveriges andra stad och handlat lite diverse ting. Vi hade tänkt gå på någon Picknickfestival, men sket i det. Så hem kommer jag och läser vad som hänt med den här bloggen. Vad jag ser är att Simon, den lille mannen, sitter och listar upp vapen han skjutit med i sitt något torftiga liv. Ser hagelbrakare och älgstudsare, det är vapen för män, men slangbella och luftgevär, sådant sysslar barn med, mycket små barn, 2-5-åringar typ, Pilbåge är lite väl 1300-tal för min del. Så för att sätta det hela i perspektiv kommer en lista på de vapen jag avfyrat skarpa skott med (notera skarpa, inte lösa).

AK-5 (automatkarbin)
AK-4 (automatkarbin)
M-16 (automatkarbin)
AKM Kalashnikov (som AK-47, fast lite annorlunda) (automatkarbin)
KSP 58 (kulspruta)
Glock 9 (pistol)
K-pist (kulsprutepistol)

Så, nu kan ni jämföra vem i Svarte-Petters redaktion som har mest cojones!

/Sune

Kalendern visar röd dag men det är något som min To-Do-lista uppenbarligen inte bryr sig om. Slänger i stället bort mitt liv på GTA som vanligt. Jag tror att jag har en missbrukarpersonlighet och har lätt att bli beroende av saker. Men nu ska jag sluta upp med mitt kriminella beteende, om än i virituell form.

Vapen jag har skjutit med i det riktiga livet:

Hagelgevär
Luftgevär
Älgstudsare
Compound pilbåge
Slangbella

Då var det dags för nationaldagsfirandet. Funderar på att kila iväg och kolla på NSF-paraden en stund, men är, trots mitt germanska blod, lite för rädd för dem.
Därför väljerjag att istället lyssna på lite pop.
Pop. Smaka på ordet. Det ligger väl i munnen. Pop.
Linn med flera andra har talat sig varma för Brooklynbandet MGMT som i sommar ska spela på Accelerator i Stockholm.
Jag tackar & bockar för tipset och funderar återigen på om jag ska dra mig iväg till Accelerator, trots jobb kl. 07:00 dagen efter.



MGMT- Kids

/SImon

Jag tycker fortfarande att det känns konstigt. Liksom att sommaren får för sig att göra någon slags dunderentré i år. Visst brukar det vara en vecka i början av juni med strålande väder (sammanträffar oftast med studentveckan). Men framåt midsommar brukar vädret vara tillbaka med regn och allt sånt göttigt. Nu har solen legat på oavbrutet i jag vet inte hur länge. Gräsmattorna är inte gröna längre, de har intagit en mer gulnande färg. Snart har det gått så långt att jag faktiskt vill ha regn, lite regn för att ge den torra jorden en chans. Kollar på väderrapporter och alla säger likadant, högsommarvärme i minst en vecka till. Min kropp har inte anpassat sig till vädret än. Så fort jag stiger ut i solen börjar jag svettas, det är hemskt, hemskt, hemskt. I min drömvärld blir det aldrig varmare än 23 grader på sommaren, gärna lite moln men det ska vara precis lagom att traska runt i seglarskor, byxor och skjorta med uppkavlade ärmar. Det är sommar för mig, istället serveras jag en sommar i form av en kroatisk värme som glider in. Som vanligt kastar jag sten i glashus, när vintern är här kommer jag förlåta sommaren för att den var så jävla varm, det kommer jag.

Batterierna i datorn är på väg att ta slut, orkar inte dra fram laddaren. En uppdatering kring vår vän chauffören. Chaufför hade rätt, flickvän somnade på två röda, chaufför tog en kvart på sig. Chaufför tyckte det var lite obehagligt att köra bil bland 500 aspackade studenter som vinglade runt på gatan chaufför körde. Chaufför trodde han skulle köra på minst två, alla överlevde.

Japp, det är jag det. Idag har jag ageret privatchaufför åt min bedårande vackra flickvän som tagit sin studentexamen under dagens lopp. Det hela började med tidig uppgång lite före sju för att lagom till halv åtta hoppa in i bilen för första rundan in till Kungsbacka. För som traditionen säger så inleds ett studentfirande med champagnefrukost, så dit körde jag. Bilköer gjorde dock att jag inte riktigt kunde slutföra mitt uppdrag och fick köra tillbaka till Frillesås. Hemma igen lite innan nio, hjälpa till med att häfta dukar, blåsa ballonger och slå in paket. Lite efter tolv dök så mina föräldrar upp och ett klädombyte senare satt jag återigen i bilen, dock ej vid ratten. In till Kungsbacka för att titta på utspringet på schema. Varmt, svettigt, gassande sol och en massa jävla folk. Såg en hel del västkustsbrats med, spännande värre. Pennyloafers, vita byxor och rosa skjorta med ett par vulgära solglajjor. Jaja, tillbaka till historien. Flickvän hoppar på flak, alla åker till Frillesås utom jag som lämnas med en bil som jag nästan lyckas krocka, skyller på solen. Står i skuggan i en timme, kedjeröker och minns min egna student. Tycker att firandet i Kungsbacka mer påminner om det i Vmo än i Sthlm, det är bra det. I Sthlm är det bara störande, i Vmo är det gemytligt, lantligt. Ni vet, folklig, festligt och fullsatt. Väntar i en och en halvtimma. Flickvän dyker upp, lite full, helt enligt traditionsboken. Jag bränner hem med flickvän i bil mot Studentmottagningen i Frillesås. Hänger på studentmottagning, nykuter som en eremit. Äter god mat, dricker alkoholfri cider, torrpratar lite, driver med mina föräldrar. Framåt halv åtta-tiden ska flickvän på förfest innan den traditionsenliga studentutgången. Mattias sätter sig i bilen med flickvän. Hämtar flickväns kompis i Kungsbacka och därefter kör den segaste milen någonsin ut till Gottskär, närhet till havet va. Lämnar av flickvän med vän. Vänder på skutan och drar hemåt. Stannar på rastplats, kissar, röker och lyssnar på bilar samtidigt iaktar polska lastbilschaffisar. Kör sista milen till Frillet, vänder i dörren, ner och tanka skutan, tillbaka igen. Klockan är nio, tittar på flickväns klass turnévideo. Efter det, planlöst surfande på internet. Ingen sänggång för chaufför, nej. Chaufför har ett sista uppdrag. Klockan två, mitt i natten, är  studentfesten klar ute i Gottigottskär. Chaufför ska hämta upp flickvän, möjligen kompis/ar till flickvän. Således innebär det avfärd lite efter klockan ett, mitt i natten. När chaufför kommer hem ska chaufför sova. Chaufför misstänker att han kommer drömma något om Volvo V70 och vita mössor. Er chaufför misstänker att det sitter i generna, då far Chaufför arbetar som busschaufför. Far kör buss, son kör bil. Ju äldre man blir, desto större fordon för chaufför. Nu funderar chaufför på två alternativ: Powernapp eller inte powernapp. Fördel med powernapp (nackdel ej powernapp): Möjlighet att få lite vila, bli lite piggare. Fördel ej powernapp (således nackdel powernapp). Klar risk för att försova sig, vilket leder till att chaufförs flickvän får stå och vänta. Flickvän kommer vara trött inatt, chaufför kommer också vara trött. Vem som kommer somna först är match. Chaufför tror på flickvän. Flickvän har lätt att somna, chaufför gillar att tänka på bilar först.

Johan Croneman skriver en tv-krönika i dagens DN om kungahuset i medierna. Croneman skriver att de frågor som ställs till medlemmar ur kungahuset avslutas med det sedvanliga fnittret.
Croneman skriver att han vill se en djupare granskning utav kungahuset och hovets förvaltning utav våra skattepengar. Inte alltså en småtrevlig inställning till den lilla, gulliga familjen Bernadotte. Ok, hovet får stört lite skattepengar per år, under femtio miljoner kronor. Det är alltså sjukt mycket mindre än vad ett Jas-plan kostar. För att inte tala om vad regeringskansliet kostar.

Men det handlar inte om ekonomi, utan om demokrati. Och speciella medborgare. Kungen står över svensk lagstiftning genom sitt immunitetsskydd, vilket gör att han inte kan bli åtalad för något. Men viktigast av allt är att han inte är vald utav folket, alltså vi. Han är också en svensk medborgare, betalar skatt som alla andra och intresserad utav bilar. Men folk är han inte.

Ur Successionsordningen i svensk lagstiftning: Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten. Lag (1979:935).

Fredrik Lindström hade ett tv-program som hette världens modernaste land och det syftade på Sverige. Världens modernaste land borde ha religionsfrihet kan man tycka. Bara för att man heter Bernadotte i efternamn så står du också över lagstiftningen. Vi är alla lika inför lagen- utom kungahuset. På gott och ont, argument här kan vara att du och jag får tro eller inte tro på vad vi vill utan att bli bestraffade för det. Kungen får inte välja vilken tro han vill, han måste vara av den "rena, evangeliska läran"- men han kan inte heller bli åtalad för brott i Sverige.
Jag antar att detta bara är för syns skull. Som att kungen är hedermedlem i AIK, fast han är djurgårdare.
Av princip tycker jag ändå att sånt här hör hemma i medeltiden, inte i världens modernaste land.

Inför en folkvald statschef och låt det vara den enda skillnaden. Alla ska vara lika medborgare och stå lika inför lagen. Samma anslag och samma uppgifter att representera Sverige, hålla tal på konferenser och inviga köpcentran som nuvarande statschefen har.
Folkomröstningar är fortfarande byråkratiska, dyra och ska väl försöka undvikas så mycket som möjligt. Om ett tiotal år när det är prinsessan Victorias tur att ta över kronan så kommer ett e-leg och ett musklick lösa varje val av statschef. Victoria lär ställa upp i valet och samtidigt vinna det. Efter kungen vet hon bäst vilken roll en statschef har, dels för att hon är uppvuxen med det och har det i ryggmärgen. Men också för att hon fick gå före i kön till UD:s diplomatprogram.

Själv hoppas jag på att Zlatan blir president.

/Simon

Det här skrämmer mig något så fruktansvärt att läsa. What's up with that liksom? Fritzl, missförstådd? Jo, jag tackar jag.

Nu har det blivit dags för rätt korta men koncisa blogginlägg. Dagens citat kommer från vår favorithumorist. På kulturdelen i Expressen skriver Andres Lokko om vad han gjorde efter att ha sett Sex & the City-filmen:
"Nu, efter exakt två och en halv timme av metropolitiska drömmar vävda av Christian Dior, är jag så befriad från alla former av testosteron att jag borde väga upp det med tolv stora stark, skjuta ett rådjur i ansiktet och genomföra minst ett våldsamt samlag med Ulf Lundell."

Det är manlighet det. Och jag slänger bort mitt liv på tv-spel ikväll igen. Ibland om nätterna ligger jag och funderar hur det skulle vara att ha ett liv.

Då har det hänt. AP har nu gått ut med att det blir Barack Obama som blir demokraternas presidentkandidat. När natten är över ska superdelegaterna har tagit ställning, och det mesta talar för att det blir Chicago-sonen som möter McCain i höstens debatter.

Forza Obama!

/Simon

Nu drar jag härifrån, men vi syns framåt sensommaren. Ta hand om dig och alla mina vänner. Jag kommer sakna dig. Farväl du vackra stad.

/Sune

Den sjätte dödssynden är vrede. Den begick jag i dag. Som vanligt var det jag själv som jag var mest förbannad på.

Men mest förbannad av allt är jag för att jag inte planerade in sommaren bättre och nu ska arbeta under precis varenda festival. Mest ledsen är jag att jag missar Emmaboda, som jag missade förra året också på grund av jobbet. Det kommer alltså bli två Emmaboda-fria år. När jag sitter en helg i Stockholm och möglar framför playstationet så kommer väldigt många, lyckliga själar besöka alla dessa festivaler som både de och jag har väntat på sen förra sommaren.

Som tur är så finns Popaganda sista helgen i augusti. Men det räknas inte som sommar eftersom jag börjat skolan igen då. Nu ska jag iväg och vinka av min bäste vän på tågperrongen. Sen ska jag åka hem och tvätta bort hundpiss från en vägg. Hejdå.

Dagen då det är dags att lämna den fina, lilla bubblan jag levt här uppe i Stockholm är på väg att infinna sig. Med blandade känslor tar jag emot detta besked. Måste jag räkna upp för- och nackdelarna en gång till? Nej, vi vet alla hur det ligger till. Ska bli alldeles underbart att få återse min käresta imorgon, längtar så efter att få dela säng med henne igen. Och Värnamo, denna stad, aldrig blir jag av med dig. Som tur var blir det bara två månader och tack vare alla fina, goda vänner som är där kommer det nog gå bra. Enda smolket i bägaren är jobbet. Tyvärr måste cashen in och det får bli så den här sommaren helt enkelt. Så snart ska jag krypa upp i våning 15,5 och sova en sista sömn uppe i det blå. Först ska jag göra lite trevliga sysslor som att titta på Seinfeld i min ensamhet en sista gång och ta en cigg ute i mörkret.

Kvällen har spenderats åt att hjälpa Jimmy med att flytta in alla hans saker. Mest imponerad är jag av hans fyra lådor vinylplattor, mäktigt säger jag. Har hittills bara fått goda vibbar och att vi kanske ska bo ihop i höst känns inte alls avlägset. Det har alla möjligheter till att bli mycket bra.

Men som sagt, det känns lite bistert att behöva lämna Stockholm i hjärtat mitt.

Läser att min något yngre skribentvän har raljerat lite över studentminnen etc etc. Själv var jag med om det ögonblick under skolgången jag älskade mest. Nämligen dagen då sommarlovet startar. Nu behöver jag inte sitta på pendeln till Flempan förrens om lite mindre än tre månader. Aldrig traska runt i skolans lite lustiga huvudbyggnad bland data- och föreläsningssalar. Inte plåga mig själv dagarna och timmarna innan deadline. Nej, nu är det sommar mina vänner, sommar. Fy fan vad härligt, det är helt underbart. Tyvärr är det inte lika formellt och högtidligt på högskolan som det var under grundskoletiden. Ingen kyrka, inga psalmer, inga dåligt framförda körsånger av klass 3B, ingen präst som ordbajsar om hur underbar sommaren är samtidigt som han försöker sticka in ett subtilt meddelande om herrens storhet och inga lärare som viftar adjö. Istället blev det bara att säga hejdå till klasskompisarna som jag inte får se på ett par månader på pendelstationen och sen var det inte mer med det. Skitsamma, jag är fanimig lika glad för det, snart kommer Jimmy med hans prylar, så lite jobb ikväll. Kanske borde hinka vodka i Vitan med klasskompisarna, vi får se om det hinns med.

Då var biljetten bokad. Onsdagen den 11 juni återvänder jag återigen hem till lilla Småland. Jag hoppas att det finns några människor som är lediga då, fram för allt en före detta au pair som jag inte träffat på ett år.
Fredagen den 13 får jag nog lov att vara på studentkalas då det är systra mins tur att ta på den vita hatten.

Sedär, jag började skriva tre rader ovan utan att ha en aning om vad inlägget skulle handla om. Men någonstans mellan "studentkalas" och "vita hatten" urskiljde sig en liten ingress till en text om mina studentminnen.
Det är alltså två år sedan den där dagen då Klaras farsa hämtade mig utanför min lägenhet i Värnamo och körde mig i en gammal sportbil till champagnefrukosten hos en klasskompis. Vi drack bubbel på morgonen, tog studentkort lagom lulliga allihopa. Vi hade illasittande studentkostymer, men det sket vi så klart i.
Jag minns att vi åkte studentflak runt om i staden. Mina matvanor avslöjades när vårt flak körde förbi Pizzeria Athro och jag hejjade på pizzabagaren Schimon med familj som stod utanför pizzerian med hela sin familj och kollade på spektaklet. Schimon sken upp som en sol när han såg en av sina stamkunder och vinkade glatt tillbaka.

Jag gick på bal med ovan nämnda Klara. Vi satt vid samma bord som några bekanta och vi pratade som gentlemen och kvinnor över ett bättre parti mat. Nu var vi vuxna människor, jämnlika inför Guds ögon.
Vi var på mejeriet dagarna två, jag satte slipsen kring huvudet. I studentpresent fick jag en trogen Ipod som i detta nu laddas här bredvid.

Efter studenthelgen åkte den vita hatten av och nästa kapitel i Sagan om Simon började.
Sommaren 2006- sommaren 2007 var ärligt talat nära vansinnets avgrund.
En kort summering: slirade runt i slask, blev dumpad två gånger, tog körkort, åkte till Karibien, basejumpade från Viadukten, rakade av håret, åkte till Stockholm och så var det bra med det.

Men nu är det som sagt systers tur att fira av tretton år i skolväsendet. Det ska såklart firas, och så ska jag se till så att hennes år efter studenten ska bli bättre än mitt.

Nu är det en såndär natt. Ni vet, en sådan som man aldrig vill ska ta slut. Man vill inte ha måndag utan istället sitter man vid datorn och suger ur det sista ur helgens saft. Innerst inne hoppas jag att klockan stannar några timmar, så jag får sitta och lyssna på bra musik och driva allt annat någon annanstans. Tyvärr börjar tröttheten pocka lite på min uppmärksamhet. Så jag tar på mig mina rökar-espadrillos och häver på en jacka. Går ut och drar i mig en sista cigg. Som jag ska njuta. Nostalgi typ, köpte Marlboro Lights innan, bara för nostalgins skull. Jag + Marlboro Light = Värnamofeeling. Vi var oskiljbara ett tag, jag och Lightsen, alltid ett paket i fickan, varje dag. Hur många tusen jag drog i mig på balkongen är lite svårt att kalkylera över, men ändå var det fint på något sätt, såhär i eftertänksamhetens låga. Godnatt vänner och kärlekar. Vi syns snart.

/Eder Mattias

Foto: Linn

Ja, ibland är det roligt med Facebook. Särskilt när man blir taggad på bilder, höjdpunkten liksom. Här har fotografen lyckats fånga hela Svarte-Petter på en och samma bild. Ni ser ju hur glada vi är, de lyckliga kompisarna kan vi säga. Tror bilden är från en födelsedagsfest. Gillar att vi bägge lägger upp två Colgate-smajl och visst ser det ut som Sune ska hälla öl på Simon, nästan. Blicken på Sune är lite lömsk, som att nått är i görningen. Nu hände ingenting vad vi kan minnas, men tanken kanske fanns. Det är glömt för längesedan men bilden gör en glad, det gör det.

För att inte krackelera helt var jag tvungen att ta en botningskur. Kuren består av att gå in iTunes, rota runt lite i arkiven och spela alla de finaste låtarna som går att hitta. Det fungerar faktiskt oväntat bra, jag jagar alla dåliga tankar på flykt och låter popmusiken och alla fina minnen till olika sånger göra mig glad igen. Ska nog hålla på ett tag till. Sömn är inte så viktigt, jag har sovit ut i helgen...

Som min kollega tidigare sa så har våran uppdateringsfrekvens kraftigt gått ner under helgens gång. Vad vi har att skylla på är: Grön Tuborg, solsken, kompisar, Kjell Bergkvist, Stockholm Marathon, berg, blodiga stekar, handboll, fotboll, sängar, Trädgården och lite mer. Sista helgen i Stockholm är slut om tjugo minuter, det känns väl lite sådär halvt va. Imorgon är det skola och sen ska Jimmy flytta in sina grejer på kvällen. En ny rumskamrat kommer in, återstår att se hur länge det förblir så. Men jag tror det blir bra, hur det än kommer gå. Ingen skrivlust förtillfället, måste gå och köpa cigg, surt värre. Mycket bekymmer för tillfället helt enkelt. Hejdå

Eftersom helgen är ledig tid och vi mest har varit ute i solen har det inte blivit mycket till inlägg. Men eh, vårt snitt på tre inlägg om dagen väger upp en ledig helg.
Igår blev det grillning vid apberget och jag offrade en gris till helgguden. Blodet rann och köttbiten blev en "rare". Eftersom jag är äckelmagad så var jag på väg att slänga halva min bit. Några som inte är äckelmagade däremot, det är två killar som kallar sig för Diits och Gurra P som går i Sunes klass. De åt upp kadavret med hull och hår. Eller ja, det hade inte hår. Men ni fattar.

Igår var redaktionen ute på en motionstur i Stockholm. Vi har dessutom lyckats fånga det på bild. Här kommer tre bilder som tydligt visar hur ambitiösa vår redaktion är när det kommer till motion.