Svarte-Petter

Ja, då finns det inte mycket kvar att säga. Mer än att jag verkligen hoppas jag aldrig mer behöver tillbringa en hel sommar här i krokarna med det jobb jag haft. Idag har jag sagt farväl till några få av vännerna, tack för att ni finns och för att ni många gånger räddat mig under sommaren som gått. Att ni ibland brutaltvingat mig att hänga med ut på dricka trots att jag ska stå på jobbet 06.00 dagen efter eller att ni allt som oftast ställt upp som sällskap när jag behövt det. Särskilt tack till Karin som mer än en gång givit mig tak över huvudet och en säng att sova i. Det var mycket snällt av dig, något jag minns och jag lovar att jag verkligen ska försöka komma ner till Danmark någongång i höst. Nog känns det lite lustigt att vissa av er kommer jag inte träffa förrens det börjar nalka sig jul, men nu är det väl så att tiden går så fort, alla har vi projekt vi ska genomföra under hösten och kommer vara upptagna. Kommer ni till Stockholm så har ni mitt nummer och då tycker jag allt att ni ska använda det också.
Hade även ltie häng med Frida, något som det varit alldeles för lite av i sommar. Nu när hon flyttat träffas vi inte så ofta, tur för min del är att Fredrik bor kvar i Stockholm så några gånger kommer vi ses i höst. Fixade även hennes trådlösa internet, hackerpoäng till mig liksom.

Klockan är mycket, imorgon ska jag packa ihop alla mina saker och resa en sådär tjugo mil västerut. Vad jag gör uppe såhär sent är mest för att jag har pysslat lite med en sak till våran årsdag som är på tisdag, vad säger jag inte. Ska väl ut och tjuvröka en sista cigg innan jag fimpar luman för dagen. Vi ses imån...