En skagenröra av helgens minnen
Nästan på minuten visar klockan att det är 24 timmar sedan jag kom hem från sommarens andra och sista semesterhelg. Way out west i Göteborg var det som har uppfyllt större delen utav helgen. Först var det väldigt osäkert om jag alls skulle komma iväg. Fick ledigt förra måndagen, men jobbade över när alla biljetterna hade sålt slut. På torsdagseftermiddagen stod jag fortfarande biljettlös när jag hittade två stycken VIP-biljetter på tradera för 1500 pix stycken.
Sagt och gjort gick jag ihop med Andreas och kammade hem biljetterna. Det betydde att jag kunde gå före i en massa köer tydligen. Vilka tog jag aldrig reda på. Men viktigast var att jag kunde smita ifrån den sista lilla uns festivalfeeling som fanns, för att i stället sitta på en träterass under lyktstoplarna och dricka vin backstage.
Broder Daniel var så klart en stor spelning för mig och många andra. Nu verkar det också som om det var deras sista spelning någonsin. "Hold On To Your Dreams" var en helt nyskriven låt som tillägnades Anders Göthberg. Det lät väldigt mycket Broder Daniel, fast något tajt och välspelad med Svålen på gitarr. "Ta hand om er, mina barn!" var det allra sista Henrik sa innan han klev av scenen. Många framme vid kravallstaketet kunde mycket väl vara hans barn. Det är något magiskt över ett band som kan få 14 åriga tjejer att gråta över att de lägger ned, när tjejerna var 9-10 år gamla sist de var ute på turné. När "Underground" slog igenom 1998 var de...4 år gamla.
Kul att dagisfröknarna börjat sjunga indiepop med barnen och slutat med Imse Vimse Spindel. Verkligen jättekul!
Neil Young, Flaming Lips, Håkan Hellström, N.E.R.D., Okkervil River, Grinderman, Sigur Ros och the National var de band jag hann/orkade se. Förutom BD och Håkan Hellström som jag inte alls kan betygsätta för att jag kommer tycka det är bra även om Håkan hade spelat gitarsolon hela konserten. Flaming Lips var roligast att se, precis lagom mycket Pink Floyd man klarar under en kväll. N.E.R.D. svängde också sjukt bra. Okkervil River var väldigt trötta, Nick Cave och hans band såg ut som om de bodde på landet och gjorde bomber. Neil Young var trots sitt namn, väldigt gammal men kunde stå upp hela konserten ändå. Det är beundransvärt. Tja, jo. Gubben har många bra låtar att spela också.
Klubbar blev det knappt något alls av i helgen. Håller med tidningarna och flera bloggar om att det sämsta med hela Wow måste varit de små klubbarna. Alla var överfulla och för att komma in var man tvungen att skippa flera av kvällarnas sista konserter. Jag och Gamen pratade om att vi var tråkiga som åkte hem efter festivalen varje kväll. Sen trillade sms från våra jämnåriga vänner in. Nedda och Julia var trötta och Dennis hade ont i fötterna. Vi konstaterade då att det var inte tråkgia vi hade blivit, utan gamla. Äldre än de 14-åriga pandorna men yngre än Neil Young.
/Simon
Sagt och gjort gick jag ihop med Andreas och kammade hem biljetterna. Det betydde att jag kunde gå före i en massa köer tydligen. Vilka tog jag aldrig reda på. Men viktigast var att jag kunde smita ifrån den sista lilla uns festivalfeeling som fanns, för att i stället sitta på en träterass under lyktstoplarna och dricka vin backstage.
Broder Daniel var så klart en stor spelning för mig och många andra. Nu verkar det också som om det var deras sista spelning någonsin. "Hold On To Your Dreams" var en helt nyskriven låt som tillägnades Anders Göthberg. Det lät väldigt mycket Broder Daniel, fast något tajt och välspelad med Svålen på gitarr. "Ta hand om er, mina barn!" var det allra sista Henrik sa innan han klev av scenen. Många framme vid kravallstaketet kunde mycket väl vara hans barn. Det är något magiskt över ett band som kan få 14 åriga tjejer att gråta över att de lägger ned, när tjejerna var 9-10 år gamla sist de var ute på turné. När "Underground" slog igenom 1998 var de...4 år gamla.
Kul att dagisfröknarna börjat sjunga indiepop med barnen och slutat med Imse Vimse Spindel. Verkligen jättekul!
Neil Young, Flaming Lips, Håkan Hellström, N.E.R.D., Okkervil River, Grinderman, Sigur Ros och the National var de band jag hann/orkade se. Förutom BD och Håkan Hellström som jag inte alls kan betygsätta för att jag kommer tycka det är bra även om Håkan hade spelat gitarsolon hela konserten. Flaming Lips var roligast att se, precis lagom mycket Pink Floyd man klarar under en kväll. N.E.R.D. svängde också sjukt bra. Okkervil River var väldigt trötta, Nick Cave och hans band såg ut som om de bodde på landet och gjorde bomber. Neil Young var trots sitt namn, väldigt gammal men kunde stå upp hela konserten ändå. Det är beundransvärt. Tja, jo. Gubben har många bra låtar att spela också.
Klubbar blev det knappt något alls av i helgen. Håller med tidningarna och flera bloggar om att det sämsta med hela Wow måste varit de små klubbarna. Alla var överfulla och för att komma in var man tvungen att skippa flera av kvällarnas sista konserter. Jag och Gamen pratade om att vi var tråkiga som åkte hem efter festivalen varje kväll. Sen trillade sms från våra jämnåriga vänner in. Nedda och Julia var trötta och Dennis hade ont i fötterna. Vi konstaterade då att det var inte tråkgia vi hade blivit, utan gamla. Äldre än de 14-åriga pandorna men yngre än Neil Young.
/Simon
Kommentarer
Trackback
