Ett livstecken

Tanken på att ens skriva något med substans på den här bloggen i mitt tillstånd är obefintlig. Jag tänkte bara säga att jag lever, men att jag hatar mig själv för vissa saker.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0