Svarte-Petter

Kvällens stora höjdpunkt blev varken Allsång på Skansen eller Morden i Midsomer. Nej, istället blev det givetvis "Generation Kill". Innan playknappen trycktes ned var förväntningar inte speciellt höga. Visserligen med HBO och skaparna av Six Feet Under och The Wire (två av mina favoritserier), men jag var lite skeptisk. Det tog inte många minuter innan jag började referera til HBO:s tidigare dunderepos "Band Of Brothers". I likhet med BoB börjar Generation Kill med vad som händer innan första skottet skjuts i kriget. Vi följer med ett förband ur US Marine, enligt dem själva ett gäng dödsmaskiner, som istället för att drömma om fred mest av allt vill ha krig. Sug bara på den och inse att den här resan kan bli mycket spännande att följa. Skillnaden från BoB är att här väcks ingen sympati för soldaterna eller USA. Istället fylls man med ett rågat mått förakt för dessa "mördarmaskiner" som bara vill ut och skjuta irakier och skrattar rått åt 10-åriga flickor som skriver brev där de önskar fred. Med orden "Om ni känner er osäkra med någon irakier som ni tror kan innebära fara för gruppen, så skjut ihjäl honom" åker de sedan in i kriget. På vägen kommer åtminstonde en liten rolig scen där Alexander Skarsgårds figur tillsammans med sin förare sitter i sin Humvee körandes genom Irak samtidigt som de sjunger högt och falskt som om de var ute och körde på Route 66. Som vanligt finns det alltid ett visst mått av rasism i förbandet men ingenting som stör handlingen än så länge. Fortsättningen ser jag allt fram emot, kan bara förutspå hur det kommer se ut och det kommer inte bli vackert. Om det blir ett nytt BoB? Skulle inte tro det. Varför? Det får ni fråga mig om.

/Sune