Svarte-Petter

Helgen har i vanlig ordning när den är ledig gått alldeles för fort. När man dessutom tillbringar den med sin käresta har tiden en viss förmåga att dubbla sin hastighet. Så knappt innan jag hann säga hej är det söndagkväll och om sex timmar sitter jag i bilen på väg till jobbet. Hur det känns behövs ingen examen från Chalmers för att räkna ut. Jag ligger mycket hellre och trängs i en nittiosäng än må såhär. Fy farao, men för att skymta en gnutta glädje är jag ledig på tisdag igen, vilket är en kort liten glädjeperiod som ändå fylls med ångest och skit innan jag öppnar ögonen mina. På tal om ögon är det dags att fälla ihop mina två och hoppas på en bättre värld utan Gyllene M och hans moster.