Ledighetens förgänglighet
Jag som trodde det skulle bli skönt med att vara ledig. As always har jag så fel. Visserligen är det rätt gott och inte jobba. Men att sitta ute i Rydaholm en hel dag är snudd på vedervärdigt. Dels blir man förslappat så det enda som orkas med är internet. Och väl på det globala intranätet tar underhållningen slut efter en två timmars surfande sådär. Efter blir det bara trist och tråkigt. Borde kanske fortsätta att läsa den där boken om Ian Curtis eller ringa de där samtalen jag borde ringa eller skriva det där jag ska skriva. Men nej nej nej. Jag har konverterats till soffpotatisens storebror och längtar mest till att det ska bli kväll så jag kan luta mig tillbaka, titta på Generation Kill och äta chipsen som blev kvar från helgen. Ni ser, jag som tjatat om Generation Kill en dag eller så har inte tittat på det än. Skulle jag göra det nu kommer resten av dagen kännas hopplös, nu har jag något att se framemot. Funderar starkt på en liten "promenad", hejdå
Kommentarer
Trackback
