Svarte-Petter

Min lilla ledighet på två dagar börjar så sakteliga rinna iväg ner i det stora havet kallat arbete. Dagen har jag inte gjort mycket alls. Lite det som är tanken för mig och ledighet, att inte göra mycket alls. Nu när våra föräldrar är borta fick jag ta på mig rollen som ledare i familjen. Med tanke på min ålder och visdom var det inte mer än rätt. Så idag har jag delegerat ut uppgifter, någon ska diska, någon ska ta långpromenad med hunden och så. Styrt upp matinköp och bankbesök. För att inte verka allt för maktgalen ordnade jag mat till de handlingsfattiga barnen. Vid spisen känner jag mig ibland som en mästare och bjöd på en specialare, nämligen den väl berömda limelaxpastan. Resultatet föll väl ut, till och med min notorskt kräsen lillebror åt en hel tallrik. Min egna mage känns mer som ett tiokilos cementblock och hjärtat slår inte så rytmiskt längre.

Igårkväll var vi några vänner ute på Näsudden. De andra drack cola och kaffe, jag drack öl och sa bara "jag är ledig, då får man dricka". Så sant, blev rätt dragen om jag får säga det själv. Det var roligt, det var inte lika kul att vakna idag. Snudd på inte alls. Men det gick trots allt. Gläder mig åt att jag satte en reservklocka i alla fall. För mobillarmet hade jag lyckats stänga av utan att öppna ögonen eller ens märka att det ringde. Snart ska jag in till Storbyn igen och fika. Undrar hur Simon har det, var längesen jag hörde något ifrån pojken...