Segertåget
Har på sommarjobbet dragit på mig världens otacksamma positionen. Ansvarig för utleverans av typ 90 procent av alla varor. Jag utleverar, passar tider, scannar, snackar med alla lastbilschaffisar, varav en dansk. Den glade dansken får jag snacka med för ståkkhålmarna fattar inte språket, men vi sydlänningar är mer anpassade.
Hur som helst är det världens stress för mig det mesta av tiden. Det som är bra är att jag aldrig hinner tänka på att jag är morgontrött, kaffesugen, kissenödig eller att jag jobbar.
Då så, på uppdrag av en annan glad dansk. Maskinen- Segertåget.
Svensk hiphop är den fula kusinen från landet brukade jag rabbla upp som ett mantra förra sommaren. I slutet av ren slentrian. Att det alltid finns en bättre version som kan rappa på amerikanska, från ett land med snutar som inte ser ut som Kling & Klang (Pippi Långstrump- snutarna alltså. Inte modebloggarna Elin Kling och Robin Klang).
Bra hiphop, den från östkusten, ska ha smarta texter och intetsägande beats. Från västkusten kommer rap. Där är ekvationen tvärtom. Rena idiottexter om vapen,brudar, knark och tuffa beats och med flow.
Sen händer det något som ställer världen upp och ned. Den svenska hiphopen har vuxit upp och hittat en roll som klär den. Ingen Don Diego med i bilden. Svensk blogghiphop är faktiskt oväntat bra. Det började med Maskinens våldtäktsmäns-låt som jag faktiskt gillade. Sen fick jag en friend request på Myspace från en ny rappare som hette Adam Tensta. Hade ingen aning om vem killen var, sen hörde jag hans låtar och det lät som inget annat jag hört. Det lät inte längre som svensk hiphop försökt med så många gånger tidigare: att försöka efterlikna sina coolare, amerikanska kusiner.
Nu har jag kört Segertåget med Maskinen på repeat en tio- femton gånger och det är i repeat den passar allra bäst. Och det låter absolut inte amerikanskt. Det låter mer som Ebba Grön igen.
Maskinen- Segertåget
/Simon
Hur som helst är det världens stress för mig det mesta av tiden. Det som är bra är att jag aldrig hinner tänka på att jag är morgontrött, kaffesugen, kissenödig eller att jag jobbar.
Då så, på uppdrag av en annan glad dansk. Maskinen- Segertåget.
Svensk hiphop är den fula kusinen från landet brukade jag rabbla upp som ett mantra förra sommaren. I slutet av ren slentrian. Att det alltid finns en bättre version som kan rappa på amerikanska, från ett land med snutar som inte ser ut som Kling & Klang (Pippi Långstrump- snutarna alltså. Inte modebloggarna Elin Kling och Robin Klang).
Bra hiphop, den från östkusten, ska ha smarta texter och intetsägande beats. Från västkusten kommer rap. Där är ekvationen tvärtom. Rena idiottexter om vapen,brudar, knark och tuffa beats och med flow.
Sen händer det något som ställer världen upp och ned. Den svenska hiphopen har vuxit upp och hittat en roll som klär den. Ingen Don Diego med i bilden. Svensk blogghiphop är faktiskt oväntat bra. Det började med Maskinens våldtäktsmäns-låt som jag faktiskt gillade. Sen fick jag en friend request på Myspace från en ny rappare som hette Adam Tensta. Hade ingen aning om vem killen var, sen hörde jag hans låtar och det lät som inget annat jag hört. Det lät inte längre som svensk hiphop försökt med så många gånger tidigare: att försöka efterlikna sina coolare, amerikanska kusiner.
Nu har jag kört Segertåget med Maskinen på repeat en tio- femton gånger och det är i repeat den passar allra bäst. Och det låter absolut inte amerikanskt. Det låter mer som Ebba Grön igen.
Maskinen- Segertåget
/Simon
Kommentarer
Trackback
