Svarte-Petter

Något annat jag har börjat uppskatta mer och mer är att sitta på Youtube och lyssna på powermetal och kristen rock. Det är nog det roligaste jag vet. Det är liksom musik som man själv aldrig skulle få för sig att lyssna på.

En gång var jag på Gullbrannafestivalen och den mesta av musiken var skit ärligt talat. Överpretantiös på något sätt. Och väldigt vit med en övergripande del skatepunk, MTV-rock och metal. Var det inte bu så var det bä med sing/songwriters som alla satt själva på en pall och gjorde covers på Leonard Cohens "Hallelujah". Eller nej, Jeff Buckleys "Hallelujah" var det nog. Inte EN ENDA hiphop- eller elektronisk akt uppträdde överhuvudtaget.


Hillsong United- What the world will never take away.


Audio Adrenaline- Ocean Floor.


DC Talk- Jesus Freak.


Faith +1

Take it to the church" som Jay-Z sa för sju år sedan. Ett hemskt sätt att locka ungdomar till sig genom att förklä sig i mainstream-musik. Jag kan sakna frälsningsarmén ute på gator och torg med bibel och bulle, det känns i alla fall ärligare än att lyssna på samma musik som unga amerikanska republikaner.

Nu är mina principer så här att man inte ska racka ned på något utan att kunna ge ett alternatiiv.

"I ain't here to argue about his facial features Or here to convert atheists into believers"- Kanye West i Jesus Walks.
Det är något i tonen i Kanye Wests musik som skiljer sig från ovanstående. Att slippa det episka och överdådiga. Eller så är det bara så att Kanye inte har några gitarrer, jag är inte riktigt säker.
 


Kanye West- Jesus Walks

/Simon