Dåliga drag
Vi har haft alldeles för få personangrepp på den här bloggen och med anledning av detta ska vi ta nya tag på den fronten. Vi börjar med en liten mjukstart då jag helt enkelt hänger ut mig själv, ska måla upp mig själv i dålig dager. Möjligen till den grad att jag framstår som en rent av usel människa. Vi får se var den här resan slutar.
1. Jag är en dålig son
Beviset för att jag är en dålig son fick jag igår då jag kom på mig själv (eller nästan) med att ha glömt bort min fars födelsedag som ägde rum i lördags. Inte nog med det utan det var andra året i rad det inträffade. Var och spelade fotboll igårkväll och efteråt tog jag upp mobilen. Hade ett missat samtal från min far och då insåg jag mitt misstag. Satt och skämdes hela vägen hem på tunnelbanan, riktig jävla skamångest ska ni veta. Väl hemma ringde jag upp och bad om ursäkt ett par gånger och som tur var tog min far det väldigt varsamt, men ändå. Fett bortgjord. Dessutom är jag ruskigt dålig på att höra av mig överhuvudtaget till mina föräldrar. Pappa pratar jag väldigt sällan med och mamma är den som alltid får ringa upp, jag ringer aldrig om det inte är för att jag behöver en tjänst. Jag känner mig smutsig.
2. Självgod
De senaste dagarna har en känsla av enorm stolthet över min egen briljans uppenbarat sig för mig. En briljans som för många andra kan tyckas svår att förstå. Hela onsdagnatten satt jag och skrattade högt för mig själv om mina egna små lustigheter i den tidning jag layoutade. Visserligen fick jag under redovisningen idag reda på att några få andra även tyckte vissa saker var roliga. Bland annat sa en klasskompis att en liten grej jag skrivit hade räddat hans morgon, allt bara spär på mitt ego. En annan grej är Facebboks nya funktion med att man kan kommentera folks statusuppdateringa och allt möjligt jada jada. Igårkväll uppdaterade min vän Ida sin status med textraden "Ida Axelsson behöver ett jobb i Malmö nu", varpå undertecknad med en träffsäkerhet som endast syns i Göteborgs hamnkvarter la in kommentaren. "Svenskalärare kanske?". Varpå jag utbrast i ett stort skratt i min ensamhet. Visst är det inga bra tecken jag ser, eller vad säger ni?
3. Dålig vän
Jag är dessutom en ytterst dålig vän i det fallet att jag aldrig hör av mig till mina vänner. Det spelar ingen roll var ni bor, jag är ändå komplett usel på att ta upp telefonen och ringa ett enkelt samtal för att se hur ni har det. All min information om vad mina vänner gör får jag via Facebook eller via den ytterst snäva vänskapskrets jag har kontakt med överhuvudtaget, typ Simon och Dragan. Det här är inget jag är stolt över, även det här får mig att vilja dra på mig dumstruten och springa ett varv eller två runt SoFo. Skämmes tamejfan.
Där ja, nu har ni det, svart på vitt. Sune är inte alltid så sympatisk som man kan tro. Nu hoppas vi alla på bättring, så även jag. Amen.
1. Jag är en dålig son
Beviset för att jag är en dålig son fick jag igår då jag kom på mig själv (eller nästan) med att ha glömt bort min fars födelsedag som ägde rum i lördags. Inte nog med det utan det var andra året i rad det inträffade. Var och spelade fotboll igårkväll och efteråt tog jag upp mobilen. Hade ett missat samtal från min far och då insåg jag mitt misstag. Satt och skämdes hela vägen hem på tunnelbanan, riktig jävla skamångest ska ni veta. Väl hemma ringde jag upp och bad om ursäkt ett par gånger och som tur var tog min far det väldigt varsamt, men ändå. Fett bortgjord. Dessutom är jag ruskigt dålig på att höra av mig överhuvudtaget till mina föräldrar. Pappa pratar jag väldigt sällan med och mamma är den som alltid får ringa upp, jag ringer aldrig om det inte är för att jag behöver en tjänst. Jag känner mig smutsig.
2. Självgod
De senaste dagarna har en känsla av enorm stolthet över min egen briljans uppenbarat sig för mig. En briljans som för många andra kan tyckas svår att förstå. Hela onsdagnatten satt jag och skrattade högt för mig själv om mina egna små lustigheter i den tidning jag layoutade. Visserligen fick jag under redovisningen idag reda på att några få andra även tyckte vissa saker var roliga. Bland annat sa en klasskompis att en liten grej jag skrivit hade räddat hans morgon, allt bara spär på mitt ego. En annan grej är Facebboks nya funktion med att man kan kommentera folks statusuppdateringa och allt möjligt jada jada. Igårkväll uppdaterade min vän Ida sin status med textraden "Ida Axelsson behöver ett jobb i Malmö nu", varpå undertecknad med en träffsäkerhet som endast syns i Göteborgs hamnkvarter la in kommentaren. "Svenskalärare kanske?". Varpå jag utbrast i ett stort skratt i min ensamhet. Visst är det inga bra tecken jag ser, eller vad säger ni?
3. Dålig vän
Jag är dessutom en ytterst dålig vän i det fallet att jag aldrig hör av mig till mina vänner. Det spelar ingen roll var ni bor, jag är ändå komplett usel på att ta upp telefonen och ringa ett enkelt samtal för att se hur ni har det. All min information om vad mina vänner gör får jag via Facebook eller via den ytterst snäva vänskapskrets jag har kontakt med överhuvudtaget, typ Simon och Dragan. Det här är inget jag är stolt över, även det här får mig att vilja dra på mig dumstruten och springa ett varv eller två runt SoFo. Skämmes tamejfan.
Där ja, nu har ni det, svart på vitt. Sune är inte alltid så sympatisk som man kan tro. Nu hoppas vi alla på bättring, så även jag. Amen.
Kommentarer
Postat av: Jossan
Man vet var man har dig ändå!
Trackback
