Goder afton vänner!
Ska man vara lite artig och be om ursäkt för mitt bristfälliga bloggande de senaste dagarna? Nej, vad fan, sånt är livet. Orden kommer inte flygande ur fingrarna ibland. Särskilt inte när man har en förtjusande flicka vid sin sida. Då kanske man vill göra annat än att sitta och försöka plita ner saker till er. Men innan jag går till sängs med en kommande förkylning i halsen ska jag ge er en liten uppdatering om vad som hänt de senaste dagarna, framförallt natten mellan lördag och söndag som i mångt och mycket kan ha varit den värsta natten i mitt liv.
Allt började rätt bra med lite mat och dricka med min flickvän, hennes lillasyster och bästa kompis ute i Frillesås. Sen blev det stressa av för att inte missa bussen som skulle ta oss in till stan. Tjuvdricker en liten öl på bussen och i Kungsbacka möter vi ännu fler av Olivias vänner. Tåget till Göteborg går alldeles perfekt, inga bekymmer där inte. Väl i Göteborg pissar regnet ner, vad vi itne visste då var att regnet skulle pissa ner hela kvällen och natten ända in på morgonen. Nåväl, tack vare något spårarbete åkte våran spårvagn en sjuhelsikes lång omväg till ett av de mest konstiga ölhaken jag varit med om. Dels för att det var stort till ytan men inte speciellt mycket bord. För det andra hade de en öl som kallades "Gigant", vilket var ett enormt ölglas (tänk minst en liter). Trivdes inte speciellt bra där, inte min flickvän heller så vi tog oss ut i regnet. Kom på en spårvagn, Olivias vänner han precis vid klockslaget sjunga "ja må hon leva" innan vi hoppade av spårvagnen. Alla vännerna åkte vidare medan jag och Olivia mötte Amanda (Olivias lillasyster) som tog med oss till en 30-årsfest som gick av stapeln i någon skum liten lokal med en massa människor. Inne på festen var det hemskt trevligt, öl var det bara och hämta i kylskåpet och på vägen till kylskåpet satt alltid Henrik Berggren (ja, sångaren i BD) och tryckte. Vi hade så hemskt trevligt att vi missade sista bussen hem till Frillesås. Vad vi inte riktigt tänkte på var att klockan i samma veva ställdes tillbaka en timme vilket vi senare fick lida för. Vid fyra-tiden (som då hade blivit typ tre-tiden) fick vi för oss att lämna festen för att på något skumt sätt försöka ta oss hem (dömt att misslyckas men på fyllan är allt möjligt). På vägen till spårvagnshållplatsen gjorde jag en fin dundervurpa i en lerpöl så min Burberry-trench är mer brun än svart nu och jeansen går i samma ton. Någon spårvagn dök inte upp så det blev reguljärtaxi till Centralen där vi sakta men säkert insåg att vi skulle få sitta i dryga två och en halv timma. Där någonstans gick ljuset upp om att den här natten kommer bli jävligt lång.
Timmarna på centralen ägnade vi åt att sova, en i taget. När klockan väl var 06.15 gick tåget till Kungsbacka. Sov hela vägen och framme i Kba såg vi att nästa buss till Frillet inte gick förrens om två timmar samt att väntrummet inte öppnade förrens vid typ tio. Villrådigt hoppade vi på en buss där en snäll busschaufför tog oss med för att värma oss och få sova (ja, han sa faktiskt det, "bättre att ni åker med här en sväng så får ni värma er och sova lite). Sagt och gjort, hoppade på bussen, somnade omgående vaknade en timme senare att vi återigen var på Kba station. En timme kvar tills bussen hem. Vi hoppade på pendeltåget igen, hoppade av i Mölndal i hopp om en öppen Pressbyrå eller liknande. Ack nej, utan sitta i en vänthall med tre alkolister som firade att det blivit söndag. Efter en liten väntan tog vi således pendeln tillbaka till Kba där äntligen buss 732 mot Frillesås omfamnade oss och tog med oss hem till värmen. Så hemma var vi vid halvtio-tiden. Men någon sömn blev det inte utan istället lite frukost, samt sång och presentutdelning till Olivia som fyllde nitton bast. Efter det åkte vi till Olivias mor för att städa upp det sista efter middagen vi hade kvällen innan. Så i säng kom jag vid tolvslaget, mitt på dagen. Jag vet inte hur många gånger under natten jag bara ville bryta ihop och gråta, för allt kändes bara hopplöst och jävligt. Överlevde gjorde vi, men det var fanimej knappt. Förkylningen jag pratade om är ett resultat av att jag frös och var blöt hela den natten. Som man bäddar får man ligga.
Se nu det här som en sedelärande historia om att alltid ha en minst en Plan B, helst en Plan C också för att ta sig hem från en utekväll om man inte befinner sig på sin hemort.
/Eder korrespondent från verkligeheten, Sune
Allt började rätt bra med lite mat och dricka med min flickvän, hennes lillasyster och bästa kompis ute i Frillesås. Sen blev det stressa av för att inte missa bussen som skulle ta oss in till stan. Tjuvdricker en liten öl på bussen och i Kungsbacka möter vi ännu fler av Olivias vänner. Tåget till Göteborg går alldeles perfekt, inga bekymmer där inte. Väl i Göteborg pissar regnet ner, vad vi itne visste då var att regnet skulle pissa ner hela kvällen och natten ända in på morgonen. Nåväl, tack vare något spårarbete åkte våran spårvagn en sjuhelsikes lång omväg till ett av de mest konstiga ölhaken jag varit med om. Dels för att det var stort till ytan men inte speciellt mycket bord. För det andra hade de en öl som kallades "Gigant", vilket var ett enormt ölglas (tänk minst en liter). Trivdes inte speciellt bra där, inte min flickvän heller så vi tog oss ut i regnet. Kom på en spårvagn, Olivias vänner han precis vid klockslaget sjunga "ja må hon leva" innan vi hoppade av spårvagnen. Alla vännerna åkte vidare medan jag och Olivia mötte Amanda (Olivias lillasyster) som tog med oss till en 30-årsfest som gick av stapeln i någon skum liten lokal med en massa människor. Inne på festen var det hemskt trevligt, öl var det bara och hämta i kylskåpet och på vägen till kylskåpet satt alltid Henrik Berggren (ja, sångaren i BD) och tryckte. Vi hade så hemskt trevligt att vi missade sista bussen hem till Frillesås. Vad vi inte riktigt tänkte på var att klockan i samma veva ställdes tillbaka en timme vilket vi senare fick lida för. Vid fyra-tiden (som då hade blivit typ tre-tiden) fick vi för oss att lämna festen för att på något skumt sätt försöka ta oss hem (dömt att misslyckas men på fyllan är allt möjligt). På vägen till spårvagnshållplatsen gjorde jag en fin dundervurpa i en lerpöl så min Burberry-trench är mer brun än svart nu och jeansen går i samma ton. Någon spårvagn dök inte upp så det blev reguljärtaxi till Centralen där vi sakta men säkert insåg att vi skulle få sitta i dryga två och en halv timma. Där någonstans gick ljuset upp om att den här natten kommer bli jävligt lång.
Timmarna på centralen ägnade vi åt att sova, en i taget. När klockan väl var 06.15 gick tåget till Kungsbacka. Sov hela vägen och framme i Kba såg vi att nästa buss till Frillet inte gick förrens om två timmar samt att väntrummet inte öppnade förrens vid typ tio. Villrådigt hoppade vi på en buss där en snäll busschaufför tog oss med för att värma oss och få sova (ja, han sa faktiskt det, "bättre att ni åker med här en sväng så får ni värma er och sova lite). Sagt och gjort, hoppade på bussen, somnade omgående vaknade en timme senare att vi återigen var på Kba station. En timme kvar tills bussen hem. Vi hoppade på pendeltåget igen, hoppade av i Mölndal i hopp om en öppen Pressbyrå eller liknande. Ack nej, utan sitta i en vänthall med tre alkolister som firade att det blivit söndag. Efter en liten väntan tog vi således pendeln tillbaka till Kba där äntligen buss 732 mot Frillesås omfamnade oss och tog med oss hem till värmen. Så hemma var vi vid halvtio-tiden. Men någon sömn blev det inte utan istället lite frukost, samt sång och presentutdelning till Olivia som fyllde nitton bast. Efter det åkte vi till Olivias mor för att städa upp det sista efter middagen vi hade kvällen innan. Så i säng kom jag vid tolvslaget, mitt på dagen. Jag vet inte hur många gånger under natten jag bara ville bryta ihop och gråta, för allt kändes bara hopplöst och jävligt. Överlevde gjorde vi, men det var fanimej knappt. Förkylningen jag pratade om är ett resultat av att jag frös och var blöt hela den natten. Som man bäddar får man ligga.
Se nu det här som en sedelärande historia om att alltid ha en minst en Plan B, helst en Plan C också för att ta sig hem från en utekväll om man inte befinner sig på sin hemort.
/Eder korrespondent från verkligeheten, Sune
Kommentarer
Trackback
