Svarte-Petter

Nu ska den här bloggen för en gångs skull handla om något annat än mediepolitik. Ni förstår, jag är odödlig. I alla fall trodde jag att jag var det eftersom jag inte har varit riktigt sjuk sen...ja. 2004?
Jag har varit sjukskriven betydligt oftare. Under de fyra åren från att jag började gymnasiet tills att jag slutade på Jotex så var jag sjukskriven säkert en gång i månaden. Det hade såklart ingenting med sjukdom att göra. Det var bondpermis från Råtthjulet.

Jag trodde att jag var odödlig. Jag trodde att vingarna på min rygg inte var gjorda av vax. Men så en dag, igår närmare bestämt, vaknade jag upp med en stor klump i min hals. Alltså, jag var inte ledsen, hade gråten i halsen eller något sånt. Det var en stor, fet klump som klämt sig fast kring en halsmandel. Misstänker att det rör sig om halsfluss.
Så idag tycker jag synd om mig själv. Har en riklig slemsamling i gommen. När jag gurglar upp slemmet i munnen så får jag smaken av ja. Jag vet inte? Likmask, sur mjölk, gammal köttfärs. Något sånt.
Så idag pågår kampen mot basillerna för fullt. Var på apoteket igår och fyllde på min arsenal för 350 kr. Dags att boffa sig igenom den här sjukan. Hejdå.