Svarte-Petter

Idag var äntligen var personporträttet som jag arbetat med i två veckor inlämnat. Det har varit fina två veckor med effektiv arbetstid kanske tio-tolv timmar. Därför har jag lyckats glo igenom hela Generation Kill och sett om andra Sopranos-säsongen. Nästan lika mycket tv-serie junkie i mig som hos Sune.

Några ord om Generation Kill kanske? Först trodde jag att det skulle vara som Band of Brothers fast i ökenmiljö. Så var det inte.
7,5 timmar tv-serie om några killar som sitter i en jeep. Alexander Skarsgård tittar ut i öknen, de andra drar fräckisar. Sen var det lite pang-pang emellanåt också, men övervägande del var Generation Kill en serie fylld av fräckisar. Jag tänker inte våga mig på ett försök att analysera realismen i kriget då min mönstring var ett två minuter långt möte med psykologen.
Blir i alla fall hemskt sugen på att raka av mig mitt hår efter varje avsnitt, men nu har jag bestämt mig för att låta det växa till något lite trevligare. Kanske en Kennedyquiff? Kanske en Lisberth Palme-page? Vad vet jag?

Vidare till en miljö där jag känner mig mer hemma än krigsmiljöer. Ikväll ska jag och Sthlms-Kenny göra ett gästspel i publiken på Virtanen med sällskap live från Spyan. Det ska bli rätt trevligt, men bara en öl. För imorgon är det obligatorisk föreläsning klockan 10.00.