TV vs Fashion
Seinfeld: Den bästa komediserien någonsin men när vi fäster blicken på Jerry med vänners klädsmak blir eftersmaken en aningen fadd. 90-talskläder när det var som värst. Fula jeans, ännu värre gympadojjor och frisyrer som rena skämt. Men ack så bra det var.
Sopranos: En annan division, utsedd av Svarte-Petter som den bästa dramaserien i världshistorien. I klädväg bjuds vi på ballongchinos, stora bowlingskjortor, skinnjackor av modell sämre sittande och stora, vulgära smycken. Större smaklöshet har sällan skådats. I Sverige skulle klädstilen gå under klassen "juggemaffiautstyrseln".
The Wire: Mera HBO där kläderna får stå åt sidan. Nu utspelar sig storyn i B-more, en av de fattigaste städerna i USA så det är ju helt försvarbart för trovärdighetens skull att de klär sig därefter.
Entourage: Serien som kallats för männens motsvarighet till Sex & The City. Möjligen i vinkeln att det motsatta könet används som förströelse än att Vince med entourage sitter och diskuterar Lanvins senaste kollektion och berömmer varandra val av jeans. Nej, ur stilvinkeln är serien under all kritik. Trötta jeans, boots, lite trista skjortor och t-shirts. Den ende som har någorlunda koll är väl Turtle. Noterar dock att han är deep down med streetwear, vilket på Svarte-Petter inte faller i god jord.
Där har ni fyra enormt framgångsrika serier som går strålande trots ett stilsinne som en nyrik ryss. Finns även serier som går åt andra hållet. De klär sig bra men allt annat som kan räknas som god och underhållande tv saknas. För att dra ett exempel så nämner jag "Gossip Girl". Där sportar Chuck Bass snygga outfits avsnitt till ända men i övrigt är serien urusel och rent utsagt omöjlig att titta på. Amerikansk tv när den är som sämst.
På senare dagar har jag dock börjat få bevis på att denna tes inte riktigt stämmer till 100 procent. Framförallt syftar jag på den lilla kanalen AMC:s dramaserie "Mad Men", som handlar om livet på en reklambyrå i början på 1960-talet mitt på Manhattan. Här är frisyrerna tidstypiskt välkammade, kostymerna är fläckfria på alla punkter och väl hemma från kontoret åker kavajen och slipsen av för att ersättas av stilriktiga två knappar uppknäppta på skjortan samtidigt som man leker med ungarna. Ur den kvalitétsmässiga synpunkten har jag än så länge inte mycket att anmärka, det är mycket mörker och intriger. Otrohet och mörkt förflutet är några av de faktorer som hittills håller spänningen vid liv. Plus att de röker överallt vilket får skribenten själv i fråga att drömma om svunna tider.
Så, kära läsare, har ni någonting ni vill tillföra så gör gärna det. Är öppen för debatt
/Eder Mattias Sunesson
Ett intern-PM.
Ari Golds kostymer, fritidskläder och joggingutrustning. Allt mannen rör vid och säger är helt fantastiskt.
Sen hade jag kunnat skriva en essä om George Costanzas dunjacka och Elaines tandblekning.
The Wire hade ju stenkoll på ghettomodet i Baltimore iaf, så lite cred ska dom ha. Alla negrer rockade enfärgade tall-tees och Nikes fulaste sneakerkänga ACG. Det ska tydligen vara army som är grejen i The DMV.
/ni vet vem
Håller med till punkt och... Jag funderar också på när det är dags för Seinfeld-modet att göra comeback på allvar - tror jag skulle göra mig bra i fuljeans och flanell. Tyvärr är jag alldeles för vit och späd för att någonsin klä i tall-tees - och det, det är lite sorgligt.
Ni vet vem (Perry gissar vi): Helt korrekt och det framgick dåligt i min text att i The Wire är klädseln på poliserna och de övriga (ej knarklangare) rätt risigt klädda. Däremot att boysen from the projects har mer korrekt klädsel stämmer väl. Nu ska jag inte säga att jag har järnkoll på ghettomodet men trovärdigt ser det ut och vara från en vit mans öga.
Wicklén: Vid min gud hoppas jag att Seinfeld-modet stannar kvar på 90-talet men säkert är att vi, vita späda pojkar, aldrig skulle passa i ghettomodet. Hur svarta vi än önskar att vi vore!
Som tur är så finns det streetwear som även vi vita, späda pojkar passar i. Detta med en blandning av fuljeansen och flanellskjortorna från Seinfeld.
Jag tror att nästa grej kommer bli kickers-kulturen all over again. Fubu-jeans, Fila-keps, Wu-tanghoodie.
Det är så vi vita klär oss i hiphop. Inte helt olikt mördar-Chris i Wire.
Kickers-stylen var nice. Jävligt bekväma och funktionella kläder.
Jag minns varken pandor, hårdrockare, synthare eller fjortisar från min uppväxt. Allra minst emos. I min värld var jag kär i en kicker.
