Svarte-Petter

Imorgon klockan 10.00 ska jag ha levererat en hemtenta på kursen vi läst som i stort handlat om radiojournalistik. Jag har kommit så långt så att jag inte har skrivit ett enda ord. Bara tanken på att öppna Word och stirra på det tomma dokumentet gör att jag hittar på ursäkter för att skjuta upp projektet. Det är absolut inte första gången jag befinner mig i liknande situationer och istället för att skriva väljer jag att försöka dokumentera processen som pågår för att få hemtentan gjord. För det finns vissa drag som är genomgående i det jag kallar för själsligt förfall och frosseri i dålig självdisciplin. Uppgiften vi skulle göra fick vi presenterade för oss för cirka två veckor sedan, möjligen tre. Sedan kommer en process som ser ut enligt följande.

1. Direkt efter uppgiftens presentation tänker jag ut en idé, oftast rätt bra idéer. Jag har något att bygga på. Jag funderar övr den här idén i några dagar, i övrigt gör jag ingenting mer.
2. Inser att jag behöver läsa kurslitteratur för att kunna göra uppgiften komplett. Har inte råd att köpa böckerna, SH:s bibliotek har inga lediga exemplar vilket slutar med att jag vandrar till Kungliga Bibliotekets läsesal och läser där.
3. Läsandet brukar komma igång cirka två-tre dagar innan deadline, just den här gången började jag faktiskt nästan en vecka innan deadline. Böckerna är självklart genomtråkiga och jag ger upp det projektet.
4. Nu börjar den svåraste delen. Nämligen den att, likt militärens kustjägarutbildning, bryta ner sig själv så totalt att all form av självrespekt försvinner. Detta görs enklast genom att totalt skita i allt som har med uppgiften att göra. Hitta på annat istället, se för många filmer, städa lägenheten, diska, laga mat, uppdatera RSS-läsaren konstant och titta på fem fotbollsmatcher på raken. Allt med ursäkten att "jag hinner sen, jag orkar inte nu".
5. Här någonstans är det bra med en fylla också, en riktig kalasfylla som medför en ännu värre bakfylla så ännu en dags potentiell arbetstid går åt helvete.
6. Vid steg sex brukar beteendet variera från gångerna när det inträffar, ibland redan innan steg fem. Men nu är det dags för det totala sammanbrottet. Just nu hatar jag mig själv så intensivt att jag bryter ihop. Jag förklarar mig själv som världens mest inkompetenta människa i alla avseenden, som kamrat, som familjemedlem, som pojkvän och som student. Inträffar alltid efter klockan elva på kvällen, gärna med en cigg under köksfläkten som enda åskådare.
7. Efter sammanbrottet och en natts dålig sömn brukar det vända uppåt. Just den här gången har uppförsbacken varit väldigt lång. Detta innebär att självföraktet finns kvar i varje andetag jag andas. Inte lika intensivt som under steg sex, men det sitter ändå på högra axeln och meddelar sin närvaro lite när som helst.
8. Vid steg åtta börjar vi närma oss slutet, det är oftast dagen innan deadline. Nu börjar det slutgiltga valet närma sig. Man lägger upp datorn och kursböckerna på ena sidan bordet, på andra sidan pistolen för att sedan göra valet. Hittills har alla gånger varit datorn och böckerna. Tror även att det blir så den här gången.
9. När man kommit till steg nio börjar man skriva helt enkelt. Givetvis tycker man att allt som skrivs är rena dyngan, oftast påhejat av självföraktet som fortfarande sitter kvar på höger axel. Men det brukar sluta vid ett godkänt ändå.

Just nu befinner jag mig i denna process på steg åtta. Jag hoppas att jag kan avancera till steg nio inom den närmsta timmen ändå.

(Vissa steg är kanske aningens överdrivna, men i stort speglar det verkligeheten)

Uppdatering 15:27
Nu har jag tagit klivit in på steg nio. Med allt vad det innebär.