Svarte-Petter

Ja, äntligen har det blivit lugnt i lägenheten igen. Efter att ha haft sovande gäster här i tre dagar i följd känns det skönt att äntligen vara ensammen för en stund. Visserligen är det min sista ensamma söndagkväll på länge då min flickvän flyttar in här på fredag, vilket förstås är underbart då jag mer än gärna tillbringar mina söndagkvällar med henne. Innan under eftermiddagen/tidig kväll var jag hemma hos en klasskompis och tittade på Liverpool-Chelsea, en match som Englands "främste" domare avgjorde på egen hand med ett rött kort. Tyvärr slutade inte matchen oavgjort som med United-ögon hade varit att föredra. Nog vann vi igår och det känns bra. Inte ett enda insläppt mål sen debacklet mot Arsenal i november. Tätt försvar med Nemanja i spetsen verkar vara framgångsformeln för guld i år.

Ett annat av mina hjärtelag går mindre bra för tillfället. Eller det är bergochdalbana i Modo, vintster som blandas med 6-1-förluster. Nej, Foppas comeback efter LG Hockey Games blir mer än välkommet. Fast Modo passade även på att värva en bindgalen finne som Foppas "beskyddare", gillar NHL-upplägget mindre bra om jag får säga det själv. Men jag hoppas på många vinster de kommande matcherna och att vi kan ta oss över slutspelssträcket, men framförallt, hålla oss borta från kvalspel, det får verkligen inte hända.

Helgen i övrigt har varit jobb, På spåret, öl, jobb, öl, Marie Laveau, Doncen och ja, det mesta. Hade faktiskt riktigt roligt ute igår.

Inatt spelas tydligen Super Bowl-finalen och tack vare min ej fungerande tv-dåsa blir det ingen amerikansk fotboll för min del som jag hade planerat. Fan också, fan fan fan.

/Sune