Crazy Svarte-Petter-boggs summerar det som varit
Inne
Lediga kvällar: Vi skribenter har fortfarande vissa problem att anpassa oss till post-jullivet. Innan jul gick varje vardagskväll åt till att arbeta och helt plötsligt så är det inte så längre. Vi blir lika överraskade varje kväll vi är lediga och svamlar runt på kvällarna med fraser om jos-Elvis, Cylinda-Elvis och epilator-Elvis. Ett annat symptom är rastlöshet. Vad gör man med all denna lediga tid? Vi har nämligen glömt bort det.
Victor Hedman: Killen är arton år, har redan lyckats med konststycket att bli utbuad av 20 000 kanadensare. Bara genom att med ett enkelt handgrepp brotta ner en korkad kanadensisk hockeyspelare som rammat Sveriges målvakt. Om tio år kommer lillkillen vara NHL:s bäste back. Om Sverige någon gång avskaffar monarkin ligger Svarte-Petters röst på Victor Hedman, om nu inte Zlatan ställer upp.
Animal Collective: Djurkollektivet från västerlandet har släppt vad vi hittills kan sträcka oss till årets skiva. Baltimore har inte bara gett oss bra tv-serier och Wale utan även ett gäng sanna popkonstnärer.
Nemanja Vidic: I Värnamo hade jag (Sune) många bekanta som härstammar från Bosnien. Av vissa anledningar har serber alltid varit ett hatat folkslag hos bosnierna, även något som indoktrinerats i mig. Så jag ursäktar alla mina bosniska vänner och säger att jag är kär i en serb. Nemanja heter han, har väldigt lite hår, väldigt kalla ögon och ben av stål. Att han dessutom gör mål nuförtiden har fått mig att fundera över lämpliga tatueringsmotiv på ovan nämnde man.
Snön: Eller rättare sagt, bristen på snö är det vi menar. Det är hemskt jobbigt att pulsa runt i snö, samtidigt som nordanvinden blåser och det är, för att citera Johan Glans, kallt som i en jävla isbjörnsröv. Därför är vi glada då Simons innergård numera är helt befriad från snö. Åt helvete med snön.
Ute
Sjukdom: Så fort det vankas ledighet blir man av någon konstig anledning sjuk. Det har drabbat oss båda under gångna veckan med olika resultat. Vi kan dock meddela att våra liv inte är i fara, än.
Kanadas hockeypublik: Återigen jag (Sune) som levererar. Jag är född i Örnsköldsvik där Sveriges mest enögda hockeypublik bor, så jag vet vad jag pratar om. Men kanadensernas uppvisning i enögdhet fick mig att se dubbelt. Förbannad blev jag också och hyser numera endast agg mot kanadensare. Jag tycker väldigt synd om min storebror som ska tillbringa fyra månader i den där avkroken norr om USA.
Let's Dance: Låt oss gemensamt ta och sparka in ladugårdsdörrar. Bred underhållning = dålig underhållning, undantaget På Spåret. Varför sköt inte lasermannen ihjäl tv-producenter istället för invandrare? Något har gått väldigt snett i det här landet. Vi har även skickat ansökningar till Al-Qaida och ska åka på träningsläger i Afghanistan om tre månader för att kämpa mot den sönderkommersialiserade västvärlden. INSALLAH!!!
Lediga kvällar: Vi skribenter har fortfarande vissa problem att anpassa oss till post-jullivet. Innan jul gick varje vardagskväll åt till att arbeta och helt plötsligt så är det inte så längre. Vi blir lika överraskade varje kväll vi är lediga och svamlar runt på kvällarna med fraser om jos-Elvis, Cylinda-Elvis och epilator-Elvis. Ett annat symptom är rastlöshet. Vad gör man med all denna lediga tid? Vi har nämligen glömt bort det.
Victor Hedman: Killen är arton år, har redan lyckats med konststycket att bli utbuad av 20 000 kanadensare. Bara genom att med ett enkelt handgrepp brotta ner en korkad kanadensisk hockeyspelare som rammat Sveriges målvakt. Om tio år kommer lillkillen vara NHL:s bäste back. Om Sverige någon gång avskaffar monarkin ligger Svarte-Petters röst på Victor Hedman, om nu inte Zlatan ställer upp.
Animal Collective: Djurkollektivet från västerlandet har släppt vad vi hittills kan sträcka oss till årets skiva. Baltimore har inte bara gett oss bra tv-serier och Wale utan även ett gäng sanna popkonstnärer.
Nemanja Vidic: I Värnamo hade jag (Sune) många bekanta som härstammar från Bosnien. Av vissa anledningar har serber alltid varit ett hatat folkslag hos bosnierna, även något som indoktrinerats i mig. Så jag ursäktar alla mina bosniska vänner och säger att jag är kär i en serb. Nemanja heter han, har väldigt lite hår, väldigt kalla ögon och ben av stål. Att han dessutom gör mål nuförtiden har fått mig att fundera över lämpliga tatueringsmotiv på ovan nämnde man.
Snön: Eller rättare sagt, bristen på snö är det vi menar. Det är hemskt jobbigt att pulsa runt i snö, samtidigt som nordanvinden blåser och det är, för att citera Johan Glans, kallt som i en jävla isbjörnsröv. Därför är vi glada då Simons innergård numera är helt befriad från snö. Åt helvete med snön.
Ute
Sjukdom: Så fort det vankas ledighet blir man av någon konstig anledning sjuk. Det har drabbat oss båda under gångna veckan med olika resultat. Vi kan dock meddela att våra liv inte är i fara, än.
Kanadas hockeypublik: Återigen jag (Sune) som levererar. Jag är född i Örnsköldsvik där Sveriges mest enögda hockeypublik bor, så jag vet vad jag pratar om. Men kanadensernas uppvisning i enögdhet fick mig att se dubbelt. Förbannad blev jag också och hyser numera endast agg mot kanadensare. Jag tycker väldigt synd om min storebror som ska tillbringa fyra månader i den där avkroken norr om USA.
Let's Dance: Låt oss gemensamt ta och sparka in ladugårdsdörrar. Bred underhållning = dålig underhållning, undantaget På Spåret. Varför sköt inte lasermannen ihjäl tv-producenter istället för invandrare? Något har gått väldigt snett i det här landet. Vi har även skickat ansökningar till Al-Qaida och ska åka på träningsläger i Afghanistan om tre månader för att kämpa mot den sönderkommersialiserade västvärlden. INSALLAH!!!
Kommentarer
Trackback
