Svarte-Petter

I dag tog det 1,5 timma att läsa tidningen. Att läsa söndagstidningen är ett hårt arbete, men det måste göras. Framför allt är min frukost/brunch/maraton med DN på söndagarna min lyckligaste tid på hela veckan. Ledarsidorna har blivit lite tråkigare sen Niklas Ekdal slutade. Wolodarski i all ära, men varenda söndagsledare har handlat om svensk blockpolitik eller den ekonomiska krisen. Ekdal hade också en kärlek för att skriva om Nya Moderaterna och att han inte litade på Mona Sahlin. Men han skrev också om andra världskriget, konflikter i världen, forskning, rasism, etc. De bästa ledarsidorna är de när DN:s liberala åsikter syns som minst.
Nåväl, söndagsbilagan var trevlig. Precis så som en söndagsbilaga ska vara. Trevlig. Petter berättade om en surfresa i Frankrike, och en Piratpartist blir intervjuad. Kanske skulle frågorna vara mer kritiska, eller i alla fall mer problematiserande.
Mera Sport var en besvikelse. Jag har åsikten attt saker och ting ska heta vad saker och ting är. Hur kan då en bilaga som heter "Mera Sport" vara tunnare än vardagssportbilagan? "Mindre Sport" hade varit ett bättre namn.

Kulturdelen hade intressanta rubriker. Men för jobbiga och för långa texter. Generellt så är K-delens texter mycket längre än de andra bilagorna. Och mer illustrationer Malena Rydell skrev om Where The Action Is. Hennes vinkel var att festivalen var en renodlad Rock-festival med stort R. Inte metal, hårdrock, krautrock eller något annat. Bara vanlig rock. Hade varit trevligt att vara där, men tyvärr var line-up:en rätt mossig. Neil Young, Pixies, Perssons Pack, Noice Conspiracy. Inte så många nya artister, eller roligare bokningar.
Något mer oväntad hade varit kul. Ögade igenom artistutbudet i våras och konstaterade att jag sett 80 procent minst en gång. Men vem försöker jag lura? Hade jag inte fått en oväntad gasräkning hade jag också gått. Och ångrat mig när regnet pissade ned över Stora Skuggan.
Nu gjorde jag inte det. I stället höll jag låda hos mig igår kväll. Några nära och kära var på besök. Sulivia (tänk Brangelina så förstår ni vilka det är), Yaldan!, Joss, paret Ruthström/Broström och Simon Petersson. Hade förberett min Pubrockslista på Spotify som jag spelade för dem. Här hittar ni Simons Pubrockslista.

Vi pratade lite om sommaren, jobb, EU-valet och lite annat löst mellan himmel och jord. Det var prat om att gå ut. Eller nej, det var det inte. Vi diskuterade om att vi inte skulle gå ut, vilket vi inte heller gjorde. Förutom Jossan, hon skulle träffa några klasskompisar på Friday's (tätorts-Harrys). Vi andra stannade inne. Temat för min Get-Together var Hej Jossan/Hej då Simon. För på torsdag så tar Jossan över min lägenhet, mitt vaktmästarjobb och mina vänner. Hon ska sommarjobba i Stockholm, jag börjar på måndag på Smålandsposten. Det är med skräckblandad förtjusning som jag ska flytta hem och bo med mina föräldrar för första gången på fyra år. Tänk vad tiden går. Men jag ser väldigt mycket fram emot mitt sommarjobb på Smp.se. Framför allt är det kul att det inte är som mina vanliga lager-sommarjobb. Hemsidan har 72 500 besök varje vecka, och är större än 1000apor (KIA-index). Det är skönt att det rullar på, och Gud vet att jag behöver erfarenheten om jag ska klara mig som journalist. Detta förbannade yrke. Var i veckan inne på hemsidan för Harrys Värnamo och kollade på mingelbilderna. Kände igen 1 av 100 ansikten. Hoppas att det inte kommer vara så i sommar. Det som alltid var bra med Småland var att man kände folk där. Men nu verkar 90-talet tagit över stans uteliv, enda gången jag kommer bli igenkänd är om någon -91:a känner igen mig som deras scoutledare, alternativt lärar-praktikant. Fine om man är 30 år. Men inte om man bara är 22 år lastgammal.

Nu har jag orerat tillräckligt mycket för att väga upp de senaste dagarnas inläggstystnad. Vi har gått igenom dagens DN, gårdagskvällen, sommarjobb och konsten att återvända hem. Tackar för er medverkan under denna söndagsläsning. Nu ska jag ringa mor och far samt kolla på The Corner.

/Simon