Svarte-Petter

Ok, nu har jag gjort det. Jag har köpt Jens Lapidus- Snabba cash. Ett år efter alla andra såklart, precis när hans andra bok nyss har kommit ut. 

Det är lite tråkigt, jag vet. Tänk att komma hem till någon och se att deras bokhylla bara är fylld utav böcker från Camilla Läckberg, Jens Lapidus, Stieg Larsson, Åke Edwardsson, Paulo Cohelo och Dan Brown.
Nu spelar det absolut ingen roll om böckerna är bra eller inte, Milleniumserien var skitspännande. Men just själva bokhyllan, den blir väldigt opersonlig på något sätt. Som om det inte är ens eget val, att man har letat efter just de där böckerna. Men böcker är väl bara en av alla gadgets som ska visa ens personlighet, precis som valet av kläder, dator, stad, jobb och så vidare.

Dan Brown är en författare man hatar att man läser böckerna av. Stört spännande, men inget djup och stereotypa karaktärer. Det är som att äta mögelost fast tvärtom: kul i teorin men omöjligt i praktiken.   
Den värste av dem alla måste vara Raymond Khoury som skrev Den siste tempelriddaren, som kom ut i efterdyningarna av Da vinci-koden. Vilken ripoff, alltså. Khoury fuktade fingret i munnen, sen satte han upp fingret och kände att trenden då handlade om gamla, medeltidssekter som har bevis att rasera kristendomen. Sen skrev han om det efter en mall med ännu fler stereotyper, hjälten blir ihop med hjältinnan och agenter från amerikanska myndigheter som vill sätta munkavel på alla.

Men nu ska jag läsa Snabba cash, bara för allmänbildandets skull. Alla verkar prata om det, och jag hatar att inte kunna vara med i ett samtal bara för att man inte vet något om samtalsämnet.

Sover länge idag, ligger kvar och drar mig sängen. Njuter av att solen skickar små strålar genom persiennerna samtidigt som jag långsamt vaknar till liv. Går upp och slår upp DN, fastnar på Debatt-sidan där journalistlärarna och kurslitteraturförfattarna Lars Nord och Håkan Hvitfelt skriver om SVT:s framtid. Det är en skrämmande bild de målar upp och kaffet mitt sätter sig nästan i vrångstrupen. Ett SVT som sparar in och ska göra nya satsningar. I deras nya linje ska SVT24 bli en repriskanal och Kunskapskanalen läggs ner. Ettan kommer bli den breda kanalen med satsningar på påkostade underhållingsprogram medan tvåan blir den smalare kanalen med mera inköpt material för att kunna fördela mer pengar till publikfrieriet på ettan. Här slår det bakåt i mitt tankesystem. Här har vi ett public service-företag som med pengar jag betalar för att driva som ska konkurrera med de kommersiella kanalerna. SVT har inga annonsörer att blidka och inga krav på sig att ha högst tittarsiffror. Istället ska SVT sända ett innehåll som markant skiljer sig från dagens kommersiella kanaler. För ärligt talat, hur roligt är programinnehållet i de kommersiella kanalernas utbud? För en elitist som jag absolut det tråkigaste som finns. Det finns inget djup, ingen analys. Bara program som ska locka en bred massa med meningslöst innehåll för att på så sätt få fler annonsörer. Då frågar jag mig, varför i hela friden ska SVT gå samma väg? Jag ser inget behov av att vi behöver ett mer likriktat utbud i tv-etern än vad det redan är.

Istället drömmer jag om att SVT vågar ta ett steg åt det motsatta hållet. Mindre underhållning och mer smal, djupgående och berättande television. När de ändå har resurserna kan de försöka utbilda och informera de svenska invånarna istället för att fördumma oss. Vill SVT tjäna pengar så sälj ut hela Melodifestivalen till den högst bjudande kommersiella kanalen. Jag vill inte spekulera i hur mycket cash de skulle få men Melodifestialen är det program med flest tittare i Sverige så summan skulle vara rätt saftig. Sen ser jag gärna att de satsar lite mer nytänkande i sina dramaserier. Nu var det längesedan SVT producerade en dramaserie jag faktiskt vill se. Det finns så mycket jag vill göra med SVT så att jag önskar att jag någon gång får bli vd på företaget, om nu inte moderaterna lägger ner alltihopa innan det är försent. Men jag antar att det här är en debatt som kommer fortgå och sista spiken är inte slagen. Men som sagt, jag hoppas SVT snart inser sin styrka och det är inte i de breda formaten utan i de smala, nischade formaten som ingen annan vill ta i med tång. Släng ett öga på TV8 vetja, de vågar satsa smalt och analt. Sådant uppskattar vi på Svarte-Petter.

"Din ålder borde vara 31.7" stod det efter ett test på Vuxenpoäng.com.

Där har vi det svart på vitt. Jag borde inte kuska runt som en student, levandes några tusen som ökar på mitt csn-lån varje månad. Jag borde ha ett fast jobb, bo sambo med tryggheten. Fuck leva dolce vita, backpack, fester till soluppgången, pank första veckan i månaden. Fuck alla dessa valmöjligheter.
Jag vet inte hur många som är med mig, men jag är väldigt trött på att idealet i dag på skönhet och framgång är Sienna Miller i flug-solglasögon med en kaffe latte i handen. Såväl tretton som fyrtioåring söker sig dit. Att vara en twenty-something. Inte för att det är fel med antirynk-kräm och hårfärgning för att täcka över de första gråa hårstråna. Det är upp till var och en att bestämma hur de vill se ut. Men att skönheten ligger i Den Eviga Ungdomen och förnekandet av ens egen ålder. Att ge sken av att vara oförstörd, fläckfri, babylen.
Varför räknas man som ungdom tills man blåser ut trettio ljus på födelsedagstårtan? Jag längtar efter en inrutad vardag, något kontinuerligt och stadigt. Något att hålla fast i. Som svar på Jossans tal.

Jag vill bli en vuxen, rationell människa. Simon var namnet, lill-gammal var adjektivet. Rapporterandes ifrån skarven mellan ungdomen och vuxendomen. Förresten, när jag tittar mig själv i spegeln ser jag kring ögonen de första tecknen på ålder. Där har några små, fårade rynkor uppenbarat sig. Jag älskar dem.

Oj oj, läser mängder av artiklar idag om detta valborgsfirande som är i antågande. Störst uppmärksamhet är det kring ungdomarnas supande. Ikväll kommer ett x antal tusen kids antagligen ha sin första fylla har jag förstått. Det är dags att skolas in i den svenska mentaliteten. Vi är ju inget sofistikerat folk när det kommer till drickande. Vi kan inte dricka två glas vin och vara nöjda med det. Nej, vi har mer inställning "Ända in i kaklet". Och med kaklet menar jag att det slutar med huvudet i toalettstolen. Att kidsen super har jag ingenting emot, de får göra som de vill, vi vuxna är ju inget direkt bra föredöme. Min lilla protestaktion blir helt enkelt att sitta inne ikväll, nykter med världens finaste tjej och kanske se någon film istället. För vem ger sig frivilligt ut på stan och mötas av horder med ungdomar som spyr, slåss, svär och spottar. Inte ens en brasa vill jag se, det har jag sett nog av under min uppväxt. Har tidigare rört vid ämnet men som sagt, jag är uppväxt i en strikt religiös familj. Varje valborg såg likadan ut. Vi deltog i valborgsfirandet som gick ut på att någon kör sjöng några låtar och sen höll någon slags lokal kändis ett tal samtidigt som brasan brann. Kvällen avslutades alltid med ett fyrverkeri som ackompanjerades av hackande tänder och stelfrusna tår. Allt under total nykterhet, På andra sidan viken däremot brukade ungdomarna supa till det och av tradition gick man dit och hälsade på sina aspackade vänner. I myndig ålder och efter att konverterat till flaskan har jag ändå aldrig riktigt kört något valborgsfirande värt amatörerna. Förra året söp jag mig aspackad på min balkong i sällskap med Frida och en BiB rosévin. Vaknade första maj klockan sex och gick asfull till jobbet. Annars är det lugnt på valborgssupande vad jag kan minnas (jag lägger in en brasklapp för att någon gång kan jag varit full, men inget att minnas). Minns att jag träffade min första kärlek en valborg för fem år sen, fortfarande under nyktra förhållanden. Det var väl efter att det tog slut som jag spårade ur, så mycket ont kan vi härleda till valborg.

Vad jag däremot förstår är att i studentstäder är valborg något speciellt. Lund och Uppsala verkar slåss om titeln bäst stad att fira valborg i. Då förstår ni att detta är en tävling som utkämpas av unga vuxna vars favoritplagg är sin studentoverall. Mitt hat till dessa "kårmuppar" är väl utbrett och jag tar därför avstånd från att åka till så kallade studentstäder. Låt kårmupparna sköta sitt och låt oss normalt funtade människor ha en lugn och stilla valborg. För imorgon är det första maj och då är det upp till kamp mot borgarna, oh ja. Hoppas ni alla får en trevlig valborg och om ni blir nerspydda av en fjortonårig tjej på nattbussen hem, kom inte och säg att jag inte varnade er, amatörer!

Nu sitter vi här med Svarte-Petter och våndas. Det har kliats i fingrar och hjärnknölar har gnuggats. En massa projekt som gått i stöpet och en massa planer för framtiden. Vi känner att vi behöver en plattform att starta upp våra grandiosa framtidsplaner på. Så av den enkla anledning börjar vi med den här lilla bloggen. Vad det kommer handla om vet vi inte riktigt än, men ni kan nog räkna med det mesta. Det är bara att spänna fast säkerhetsbältena och trycka på gasen, vi vet inte var vi kommer stanna. Välkommen ombord!

/Simon & Sune